a walk to remember...
Love is always patient and kind
it is never jealous
love is never
boastful or conceited
it is never rude or selfish
it does not take offence
and is never resentful
love takes no pleasure
in other people's sins,
but delights in the truth
it is always ready to excuse
to trust, to hope,
and to enure
whatever comes
De små orden är med som dikt i "a walk to remember", men jag har googlat fram att det ursprungligen kommer från korintierbrevet, bibeln. där ser man, hollywood e skenheligt som vanligt, sicken chock! =)
Nej jag ska inte vara synisk, jag älskar den filmen. Eftersom jag e en blödig jäkel och gråter till varje sorglig film/tv-serie var det ju inte så konstigt att jag grät..... man ska vara rädd om de man älskar, ty man vet aldrig när de är borta... Efter Marias död igår fick jag en tankeställare. Ringde bror, hoppas han och jag kan åka förbi farmor imorgon. Farmor blir 95 år iår, helt makalöst att hon fortfarande lever i sitt stora hus ensam. Aldrig att hon kommer att hamna på något hem, trots att hennes kropp numer sviker, har jag nog aldrig mött en kvinna med hälften av hennes levnadsår på nacken, och ändå så pigg och vaken i huvudet. Jag älskar dig farmor! nu kom kärleken hem, skriver mer sen!
it is never jealous
love is never
boastful or conceited
it is never rude or selfish
it does not take offence
and is never resentful
love takes no pleasure
in other people's sins,
but delights in the truth
it is always ready to excuse
to trust, to hope,
and to enure
whatever comes
De små orden är med som dikt i "a walk to remember", men jag har googlat fram att det ursprungligen kommer från korintierbrevet, bibeln. där ser man, hollywood e skenheligt som vanligt, sicken chock! =)
Nej jag ska inte vara synisk, jag älskar den filmen. Eftersom jag e en blödig jäkel och gråter till varje sorglig film/tv-serie var det ju inte så konstigt att jag grät..... man ska vara rädd om de man älskar, ty man vet aldrig när de är borta... Efter Marias död igår fick jag en tankeställare. Ringde bror, hoppas han och jag kan åka förbi farmor imorgon. Farmor blir 95 år iår, helt makalöst att hon fortfarande lever i sitt stora hus ensam. Aldrig att hon kommer att hamna på något hem, trots att hennes kropp numer sviker, har jag nog aldrig mött en kvinna med hälften av hennes levnadsår på nacken, och ändå så pigg och vaken i huvudet. Jag älskar dig farmor! nu kom kärleken hem, skriver mer sen!
Älskade Maria Gripe!
Du var som en extra-farmor, du tog dig tid att tala med mig, du såg mig. Jag var en liten flicka när du fanns som stor del av mitt liv, men konstigt nog, så har du aldrig slutat upp att vara en del av mig. Pappa älskade dig, du var en av de få kvinnor han verkligen kunde älska. Kanske var det detta jag kände? Alla böcker du skickade, tack Maria, det känns aldrig som om jag tackade, på riktigt. Utan dig hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Jag kan inte säga om allt jag gått igenom aldrig skulle skett, det kanske var meningen ändå. Det konstiga var, att jag tänkte på dig i veckan, tänkte och undrade hur du mådde, kanske hoppades jag att jag skulle få träffa dig en gång till. När pappa ringde och berättade vad som hänt, kändes det så märkligt. Jag vet inte om någon någonsin kommer att förstå din storhet, men jag gör det, och pappa gör det, det vet du. Tack för allt du givit mig och min familj, ty utan dig hade inget varit detsamma. Och jag tänker fortsätta att skriva långa meningar... =) Tack Maria!
