-Mitt rosa liv som lärarstudent-

När man inte ens kan sova en timme utan att vakna halvvägs med en chockhostattack så att det känns som man är milimeter från döden eller att hosta upp sina egna lungor, är man inte frisk.. Blir sjukt less!

Bon Jovi på Ellen show this moment, alltid nåt att glädjas åt. Aldrig hört de spela denna låt-Lost highway. Kommer alltid älska BJ. Men det är en annan historia, känner mig något splittrad.

Anledningen att jag var tvungen att sova nu på eftermiddagen var förutom det uppenbara att jag är sjuk och konstant trött, att jag var uppe sju imorse och antagligen inte kommer isäng förräns hyfsat sent idag.
Vad vaknade jag av då? Jo min älskade Tommie som är allergisk mot allt vad väckarklockor heter på morgonen hade som alltid tryckt på snooze när hans mobil ringde. Den ligger sedan bredvid honom i sängen.  Efter någon minut puttar han dock av misstag ner mobilen mellan väggen och sängen (han sover innerst). När den efter ett tag frenetiskt börjar tjuta igen ska Tommie försöka komma åt den och tar därför spjärn med armarna mot väggen för att skjuta bort hela sängen från väggen för att nå ner och plocka upp telefonen från golvet. Mindre smart. Bredvid vår säng står ett nattduksbord. Bredvid nattduksbordet står en hög CD-hylla. Bredvid CD-hyllan brukar TVn stå men är sen igår kväll vriden mot sängen. På andra sidan där TVn brukar stå står en till CD-hylla. Snett framför CD-hyllan står Tommies myslampa med "tyg" runt från IKEA. Hört talas om dominoeffekten någon gång? Allt rasade! DVD filmer, videoband och CD skivor flög ut i hela vardagsrummet, en CD hylla klöv Tommie lampa och var (utan att överdriva!) ca 5 cm från fönsterrutan! Tänk att vakna av det braket 10 över 7 på morgonen. Jag började gråta. Efter städningen kom vi i otakt, jag fick stressa i mig frukost för att sedan inse att mina bilrutor var täckta av IS! TJOCK is! Paniken steg när jag inser att motorvägen var proppad. Det slutade med att jag åkte över hela sollentuna för att åka av motorvägen vid silverdal. Men jag hann i tid, halleluja! Åkte bil bara för jag inte orkade trängas på tåget med min eländiga förkylning, men imorgon tar jag nog ändå tåget till plugget...!

Ikväll ska (om allt går som det ska) jag träffa mina tjejor. Karin är hemma från sundsvall för att göra klart husförsäljningen här hemma och kolla så att städningen är korrekt utförd. Lite det våra kvällsplaner hänger på, att hennes hyresgäster behagade att städa efter sig.. Vi planerade middag i Millis och Jacobs nyinköpta trea i Farsta, tänkte dra med mig en flaska (eller två) rött, varese de vill eller inte! =)

I plugget hade vi didaktik med kvinnan som skrivit ca hälften av kurslitteraturen till denna kurs. Gillar sånt, hon verkar bra! Återkommer med detaljer imorgon eller senare!

Nu börjas det igen, debatterna om hur skolbarn och undomgar får, borde eller ska klä sig. I Franska skolan, där jag gick från första till fjärde klass hade vi skolrock. En blå enkel rock med skolans emblem och förnamn (ibland även efternamn) broderad eller fastsytt av våra händiga föräldrar. Den räckte någon decimeter över knät i "normalstorlek", men då det kunde skilja 1 meter i höjd från en person i klassen till en annan, såg de såklart lika olika ut. Eftersom jag tyvärr slutade efter halva fjärde klass så vet jag inte exakt hur länge dessa rockar var obligatoriska. Något säger mig att man åtminstone var tvungen att ha dem mellanstadiet ut. I den klassen var klasskillnaden stor. Allt från ambassadörbarn till förortskids, som jag..=) Men aldrig att jag reflekterade eller märkte skillnade mellan mig och någon annan. Hade jag gjort det utan dessa skolrockar? Jag vet inte.

Men jag vet att i skolan idag ser barn tydliga skillnader mellan oss och dem. Borde det vara så? Angående häng på brallorna så är jag inte sen att citera mormors ord om att "häng är ett fängelsemode från USA". Fångarna blev ifråntagna sina skärp eftersom de kunde skada sig själv eller andra och därför hängde brallorna ner på skinkorna. Detta har sedan efterapats i USA och den västerländska världen. Hur det ser ut i asien har jag ingen aning om, därför uttalar jag mig inte om det. Vad är coolt med detta? Jag förstår inte. Visst, jag kan tycka det är snygg med lagom häng, pojkar kan få himla söta rumpor då, men varför vill man visa kallingarna och herregud, skona mig, två vita skinkor??

Så tillbaka till skoluniformen- jag tror att det helt ärligt kan vara en idé. Allt man måste göra är att hitta ett bra sätt att använda den på, så att den finns där- utan att barn och ungdomar blir av med sin valfrihet. Ska fundera lite på detta så återkommer jag när jag utvecklat mitt resonemang...

Jag är sjuk. Druckit ungefär en liter söderte med honung och mjölk nu, halsen är en gnutta bättre än imorse, men inte har orken blivit bättre för det. Tur i oturen är det inga föreläsningar idag, så man slipper flänga iväg för att sitta och flåsa och snörvla i en sal där alla tittar på en som om man vore pestsmittad. Nej, idag ska jag sitta här under täcket i min lila soffa och läsa. Igår läste jag om sagor och sägner, och sen läste jag sagor och sägner. Under gårdagen plöjde jag igenom två versioner och rödluvan (den ena med tydligt skriva-på-näsan budskap om att man aldrig ska lita på främmande karlar), flickan som mötte huldran, den fula ankungen, kejsarens nya kläder och pannkakan som gav sig ut i världen. Antar att vi ska diskutera dessa under föreläsningen på torsdag med en kontext som ligger någonstans runt  "man ska inte alltid lita på vad andra säger". Ska bli spännande att se hur fel jag har. Dessa skrevs dock under en tid då barnlitteraturen mer var uppfostrande än underhållande, så jag kan nog inte tänkt alldeles galet. Ungefär som när mamma sa när man var litenn att man inte fick följa med fula gubbar som lockade med godis... ajabaja...

Idag ska jag roa mig med Olov Svedelids "Mor är ingen häxa". Hinner jag klart med den står Nils Holgersson, Bollongexpeditionen, Kattresan och barnen från Frostmofjället på tur. Den sistnämna har jag inte lyckats få tag på än, men den finns på nätet. Skönt att läsa en hel bok på internet- stackars mina redan överansträngda ögon. Kommer nog hoppa över den. Någon som kan gissa temat? Nej, det kunde inte jag heller. Resor och äventyr ska det tydligen handla om. Nu väntar Olov på mig på nattduksbordet.. Tjingeling!

Jag är en bloggoman, fullkomligt slukar alla intressanta bloggar jag kommer över. Trots att skrivandet är hälften av mig, har jag inte på riktigt bestämt mig för att börja blogga själv. En av mina närmsta vänner sa en gång, det är över ett år sen nu, att jag alltid pratade om mig själv. Då dog jag. Det som varit jag, så som alla kände mig då, dog. Kanske är det därför jag inte velat börja blogga- bloggar har ju en tendens att bli relativt självcentrerande. Men jag vill inte vara den person jag blev i och med den kommentaren. Jag hoppas jag lärde mig något, jag hoppas andra inte tycker samma sak. Men jag blev sårad in i själen och kommer aldrig glömma dessa ord. Den delen av mig är död. Förhoppningarna är dock att den delen av mig som är kvar har hyfsat koll. Så därför ska denna blogg inte enbart handla om mig och mitt liv, som i och för sig är ganska trist, utan den ska handla om alla de diskussioner och frågor som jag möter i plugget. Skolan är ingen rolig värld att vistas i, det har jag förstått. men jag kan inte hjälpa det, jag älskar varenda diskussion, jag älskar att ringa mamma efter en lång skoldag och bara ösa ur mig allt jag fått höra, vad jag tycker, vad andra tycker och hur det egentligen borde vara. Detta ska min blogg handla om.