-Mitt rosa liv som lärarstudent-

Klockan är snart 12 och jag sitter fortfarande i sängen. Jag är rödgråten, svullen på ögonlocken, och runt mig i sängen ligger en underkänd examinationsuppgift utspridd tillsammans med kursplaner och kursbeskrivning. Jag mår sanslöst dåligt. I två sekunder när jag vaknade imorse mådde jag bra, sen började tårarna att rinna. Jag har pratat med T, min undebara bror och min fantastiska mormor. Jag har världens bästa famiilj. Problemet är att de inte kan ändra något. Det är som det är, och alla är maktlösa. Jag har sjukskrivit mig. Jag kan bara inte jobba. Får sjukt dåligt samvete, då jag dessutom ringde lite för sent, men tro mig, jag önskade så innerligt att smärtan som vrider min kropp ut och in skulle försvinna. Men efter 2 timmar gjorde det fortfarande lika ont. Jag vet inte vad jag ska göra...

Jag har försökt fomrulera mail hela morgonen, ett till min kurslärare och ett till kursansvarig. Jag vädjar, bönar och ber, det jag vill ha är en ny bedömning. Jag vet att min examinationsuppgift har vissa brister, men jag är övertygad om att jag kan korrigera dessa! Jag vill ha en chans att göra om, och göra rätt!

Idag, om jag orkar, eller i alla fall imorgon, ska jag skriva examinationsuppgiften för kursen jag avslutar nu. Jag är livrädd ska ni veta. Tänk om det går åt fanders med denna också? Då är mina dagar på universitetet över. Jag trodde att jag under årens lopp blivit bättre på att hantera motgångar, men just nu känner jag mig som en 5 årig liten flicka som bara vill krypa upp i mammas knä och låtsas att inga problem existerar.
/N