Tankar från en förvirrad student.
Jag älskar mitt plugg, det gör jag verkligen. Dessvärre så hör det inte till ovanligheten att jag blir besviken, besviken på att jag inte får den strukturerade utbildningen jag varje dag betalar för att få. Kursen jag läser nu är superintressant, och med litteraturen, föreläsningarna och diskussionsseminarier, skulle jag kunna få ut mycket kunskap som jag har använding av i framtiden. Dessvärre så är det inte alltid dessa tre betingelser samspelar så mycket som de borde.
Hur mycket man väljer att läsa, om du väljer att djupläsa eller enbart skumläsa, det är helt individuellt. För din egen skull kanske det inte spelar särskilt stor roll om du inte tar utbildningen på största möjliga allvar, men för studiegruppens skull kanske det är bra att läsa det som krävs för att göra, om så ett inte fulländat arbete, så åtminstone ett hyfsat arbete. Föreläsningarna, ja,dem får du ut av det du själv väljer att få ut av dem. Jag kan välja att lyssna halvmycket, sova, anteckna flitigt och till och med ha läst mycket litteratur innan, så att min förförståelse ligger på bästa tänkbara nivå för att kunna tillägna mig så mycket kunskap denna föreläsare kan ge. Seminarierna då? Ja, där är vi elever helt utelämnade till seminarieledaren och hur denna väljer att lägga upp undervisningen. Kanske att läraren tar upp det mesta av taltiden, att vi ska lyssna och följa med i beskrivningar och resonemang, elle så ligger ansvaret på grupp eller individ, att diskutera och analysera texter eller föreläsning. Kunskap kan du få i båda dessa situationer. Men förutsättningen för detta är att seminarieledaren har en strukturerad undervisning och ett välformulerat mål med dessa få seminarieträffar.
Där har min seminarieledare totalt faljerat. Det känns hemsk att döma någon efter två gånger, men det är min tid det handlar om, och den är oerhörd värdefull för mig i min utbildning! Det finns ingen struktur, läraren vet knappt vad dagens sem. ska handla om och frågar oss om hur vi vill ha det, utan att bestämma eller spika något. Läraren öser alternativ till hur vi vill lägga upp tiden, men tycks inte ta till sig förslagen eller missuppfattar de alldeles. Från att ha gått från en seminarieledare med motsatta egenskaper känns detta som en uppförsbacke. Jag ser ingen röd tråd, ingen riktlinje i det jag ska lära mig och med vilka medel läraren ska hjälpa mig att sortera ut och bearbeta denna kunskap.
Jag är helt enkelt ensam med kunskapen jag ska ta till mig. Jag är glad att jag har en bra grupp där vi leder och stöttar varandra. Där ingen drar ett tyngre lass än vad någon annan gör. NU ska jag bita tag i läsningen!
/N
