Efter tårarna.
Jag har grinat. Åt vad är för privat för at hänga ut här, men jag var riktigt riktigt ledsen. Jag hoppas bara att allt ordnar sig, jag tänker i alla fall fortsätta kämpa tills det gör det.
När man gråtit känns det som om man vore 5 år och blir trött och bara vill ha tröst. Massor av tröst. Tur att man inte bor själv, kände mig så liten så liten när jag kröp upp i hans famn. Tack för att du finns älsklingen min! Men trots att man slutat gråta och fått sin tröst så stannar den där orosgnagande känslan kvar i magen. Jag sov 10 min i soffan, som om någon bara dragit ned rullgardinen framför ögonen som var röda och söndergråtna. Vilan behövdes.
Idag har jag läst hela dagen, Den osynliga flickan av någonting Ellis. Handlade om en 10-årig flicka som levde i Afghanistan, året innan USA tvingade Talibanerna bort från makten. Jag har aldrig brytt mig om att sätta min in i vad som sker där långt långt borta, men när man får "ett ansikte" är det lättare att förstå. Jag har till och med lärt mig att ordet taliban betyder "skriftlärd"- för att de så hårt följer koranens regler. Men läsa tycks dock inte alla kunna göra. Läste nu i tidningen att det bombats i Afghanistan, första gången som jag läste en artikel om bombningar eller terrorattentat. Det är så ofta och så mycket att det bara passerar.Man säger "usch", skakar på huvudet och lever vidare. Tänk om alla förstod vilken tur vi ändå har, och kunde visa tacksamhet.
Har en hel del att läsa ikväll också. Imorgon då jag inte har någon föreläsning måste jag åka till Solna och leta efter några böcker. Vore skönt att hinna med det utan att stressa ihjäl sig. Men innan jag kan läsa vidare måste jag utfodras, Tommies hasselbackspotatis (som jag bara kommer smaka av) och min vitlökslax väntar i ugnen. Mums!
Ikväll ska jag glo på TV som en idiot från 20-23, Ugly Betty, DH och USA avsnittet av Heroes som sänts idag på dagen. Men nu e jag bara hungrig. Åt sallad till lunch idag och åt ganska bra igår också. Kanske åtminstone lyckas gå ner ett kilo. Just nu är jag tacksam för allt!
När man gråtit känns det som om man vore 5 år och blir trött och bara vill ha tröst. Massor av tröst. Tur att man inte bor själv, kände mig så liten så liten när jag kröp upp i hans famn. Tack för att du finns älsklingen min! Men trots att man slutat gråta och fått sin tröst så stannar den där orosgnagande känslan kvar i magen. Jag sov 10 min i soffan, som om någon bara dragit ned rullgardinen framför ögonen som var röda och söndergråtna. Vilan behövdes.
Idag har jag läst hela dagen, Den osynliga flickan av någonting Ellis. Handlade om en 10-årig flicka som levde i Afghanistan, året innan USA tvingade Talibanerna bort från makten. Jag har aldrig brytt mig om att sätta min in i vad som sker där långt långt borta, men när man får "ett ansikte" är det lättare att förstå. Jag har till och med lärt mig att ordet taliban betyder "skriftlärd"- för att de så hårt följer koranens regler. Men läsa tycks dock inte alla kunna göra. Läste nu i tidningen att det bombats i Afghanistan, första gången som jag läste en artikel om bombningar eller terrorattentat. Det är så ofta och så mycket att det bara passerar.Man säger "usch", skakar på huvudet och lever vidare. Tänk om alla förstod vilken tur vi ändå har, och kunde visa tacksamhet.
Har en hel del att läsa ikväll också. Imorgon då jag inte har någon föreläsning måste jag åka till Solna och leta efter några böcker. Vore skönt att hinna med det utan att stressa ihjäl sig. Men innan jag kan läsa vidare måste jag utfodras, Tommies hasselbackspotatis (som jag bara kommer smaka av) och min vitlökslax väntar i ugnen. Mums!
Ikväll ska jag glo på TV som en idiot från 20-23, Ugly Betty, DH och USA avsnittet av Heroes som sänts idag på dagen. Men nu e jag bara hungrig. Åt sallad till lunch idag och åt ganska bra igår också. Kanske åtminstone lyckas gå ner ett kilo. Just nu är jag tacksam för allt!
Kommentarer
Trackback
