Forum- med eller utan makt?
Idag har jag varit en duktig flicka. Gick upp vid 9 och genomförde min tradionsenliga morgonritual. Gå upp ur sängen, in i köket och sätta på kaffe, hämta DN ur brevlådan och fixa frukost. Tog med frukosten ut i vardagsrummet, satte på ett avsnitt sex and the city, tittade i fem minuter innan jag bläddrar igenom tidningen. När jag har tid för detta är jag den lyckligaste människan på jorden.
Självklart är det inte morgonrutinen som gör mig duktig, nene. När klockan slagit halv elva dukade jag duktigt undan, stängde av tvn och satte mig i sängen med datorn och MASSOR av böcker. Sen skrev jag till klockan var runt 13 och T kom hem och lagade lunch till oss. Sen satt jag från halv tre till sju, och lyckades faktiskt på denna tid påta ner 5 sidor, exakt. Och som det ser ut nu, utan alltför mycket rent skitsnack. Så imorgon är planen att korrläsa, ändra, fixa försättsblad och referensblad. Sen ska jag flänga runt till alla olika bibliotek som jag lånat böcker ifrån. Det blir roligt. Sen ska jag hem igen och försöka fixa böcker till nästa kurs. Undrar om allt detta verkligen kommer hinnas med. Nu när jag i stort sätt är klar med uppgiften tenderar jag att slappna av, farligt!
Igår gick Ambres - en död talar på TV. Det har varit uppmärksammat i tidning och tv sen ungefär en vecka tillbaka, och på internet började forumen ta upp ämnet och filmen. Som den forumtok jag är hade jag tidigt koll på vad som skrevs. Det är svårt att läsa kritiska saker om något som står en så nära. Pratade med pappa igår kväll, innan filmen gick. Han sa att han hört talas om hur snacket går, men valt att inte själv se efter. Klokt. Vissa saker behöver man inte veta. Dessutom så visste han ju vad han gav sig in på. Det som förvånar mig mest är inte den uppenbara kritiken, visst, jag förstår dem som inte kan tro på någon som inte är vetenskapligt bevisat. Jag lever med en sån. Utan det som förvånar mig mest är de som faktiskt är beredda att avsäga sig sin svd prenumeration efter deras artikel, och de som kontaktar svt och vill sluta betala tv-avgift. Alla har rätt att vara kritisk- och det ska man också vara, men så mycket andra problem som finns i detta land, hur sorterar man då detta till något livsviktigt??? Det är en dokumentär, ett tv-program. Och ingenstans i filmen sägs något i stil med "detta är den sanna läran", utan det är snarare ett kärleksbudskap, att allt man kan göra är att lyssna. Och skulle dessa ord komma från Sture, vilket också de flesta hävdar (själv vet jag inte), skulle väl det ändå vara ännu mer fantastiskt? Allt jag hoppas är bara att pappa inte får massa skit, för han vet lika lite som alla andra hur det ligger till. Allt han ville var att dokumentera det, och det har han nu gjort.
Har ju inte hunnit berätta om kalasandet i lördags! Det är så grymt skönt att jag börjat leva igen, känna den sociala stämningen med vackra människor som bara vill ha kul. Tyvärr så var den vackraste av de alla hemma, han kände sig inte riktigt frisk än. Så jag åkte själv, fick skjuts dit och stannade sen i nio timmar, känns som man har ganska kul då! Var mycket folk från mitt förflutna där, var kul att träffa dem, men oj vad glad jag är över mitt nu. Bakfull blev man ju också. Tröttheten hänger fortfarande över mig, men lagom till nästa helg är jag nog laddad igen!
Självklart är det inte morgonrutinen som gör mig duktig, nene. När klockan slagit halv elva dukade jag duktigt undan, stängde av tvn och satte mig i sängen med datorn och MASSOR av böcker. Sen skrev jag till klockan var runt 13 och T kom hem och lagade lunch till oss. Sen satt jag från halv tre till sju, och lyckades faktiskt på denna tid påta ner 5 sidor, exakt. Och som det ser ut nu, utan alltför mycket rent skitsnack. Så imorgon är planen att korrläsa, ändra, fixa försättsblad och referensblad. Sen ska jag flänga runt till alla olika bibliotek som jag lånat böcker ifrån. Det blir roligt. Sen ska jag hem igen och försöka fixa böcker till nästa kurs. Undrar om allt detta verkligen kommer hinnas med. Nu när jag i stort sätt är klar med uppgiften tenderar jag att slappna av, farligt!
Igår gick Ambres - en död talar på TV. Det har varit uppmärksammat i tidning och tv sen ungefär en vecka tillbaka, och på internet började forumen ta upp ämnet och filmen. Som den forumtok jag är hade jag tidigt koll på vad som skrevs. Det är svårt att läsa kritiska saker om något som står en så nära. Pratade med pappa igår kväll, innan filmen gick. Han sa att han hört talas om hur snacket går, men valt att inte själv se efter. Klokt. Vissa saker behöver man inte veta. Dessutom så visste han ju vad han gav sig in på. Det som förvånar mig mest är inte den uppenbara kritiken, visst, jag förstår dem som inte kan tro på någon som inte är vetenskapligt bevisat. Jag lever med en sån. Utan det som förvånar mig mest är de som faktiskt är beredda att avsäga sig sin svd prenumeration efter deras artikel, och de som kontaktar svt och vill sluta betala tv-avgift. Alla har rätt att vara kritisk- och det ska man också vara, men så mycket andra problem som finns i detta land, hur sorterar man då detta till något livsviktigt??? Det är en dokumentär, ett tv-program. Och ingenstans i filmen sägs något i stil med "detta är den sanna läran", utan det är snarare ett kärleksbudskap, att allt man kan göra är att lyssna. Och skulle dessa ord komma från Sture, vilket också de flesta hävdar (själv vet jag inte), skulle väl det ändå vara ännu mer fantastiskt? Allt jag hoppas är bara att pappa inte får massa skit, för han vet lika lite som alla andra hur det ligger till. Allt han ville var att dokumentera det, och det har han nu gjort.
Har ju inte hunnit berätta om kalasandet i lördags! Det är så grymt skönt att jag börjat leva igen, känna den sociala stämningen med vackra människor som bara vill ha kul. Tyvärr så var den vackraste av de alla hemma, han kände sig inte riktigt frisk än. Så jag åkte själv, fick skjuts dit och stannade sen i nio timmar, känns som man har ganska kul då! Var mycket folk från mitt förflutna där, var kul att träffa dem, men oj vad glad jag är över mitt nu. Bakfull blev man ju också. Tröttheten hänger fortfarande över mig, men lagom till nästa helg är jag nog laddad igen!
Kommentarer
Trackback
