nu är jag bortgjord, igen...
Och innan jag berättar måste jag bara uttala mig om Bonde säker fru. Kom just hem från yogan och medan jag väntar på att jag ska duscha av mig yogasvetten dumglor jag på detta anmärkningsvärda program. För det första, vilken kåk en av snubbarna hade! Hade jag varit singel hade jag också kunnat tänka mig ett liv på landet om man fick bó i den kåken! Men det jag uppskattar mest, är dessa ständiga triangeldraman! Är det inte årets "snyggo" så är det årets "inte som alla andra". Det bästa är att båda har verkligen tjejer som blir lite osams om dem. Tur att alla tycker olika! Hon som sov ihop med bonde-Fredrik skulle ju kunna vara hans bortadopterade tvinllingsyster. Om äktenskapstycke existerar så har dem två nog alla rätt! Sjukt kul att kolla på dessa människor! Den enda som är riktigt tuff är bruden. Karin, du vet att jag anmäler dig till nästa år va?
Som jag skrev har jag just yogat, och det är där pinsamheten från rubriken kommer in. Jag är i omklädningsrummet och ska dra på mig mina skor och gå därifrån. Då får jag ögonkontakt med en kvinna som med en frågande ton säger mitt namn. Jag svarar "ja?" med ännu mer frågande ton och försöker hysteriskt leta i minnet varför jag borde känna igen denna kvinna som står framför mig. Då säger hon sitt namn och poletten inte trillar, utan dunsar ner i mitt medvetande. Denna fina underbara snälla kvinnna var mamma till min första kärlek tillika pojkvän. Den första killen som krossade mitt hjärta. Den första pojkvännen glömmer man aldrig. Men man borde absolut inte glömma bort hans mamma, speciellt inte någon som var så fin och snällare än de flesta mammor jag mött. Vet inte vad jag sa, men jag ojade mig om att det måste gått så lång tid. Eller så har jag helt enkelt blivit senil. Fan, vad jag skäms. Hon och syster till exet ska också yoga nästa onsdag. Då ska jag vara med på tåget!
Nu ska jag duscha. Sen ska jag dricka den största kopp te som min lägenhet sett. Och sen är det dags för Greys anatomy, dubbelavsnitt! Tycket nog att jag förtjänar att titta på det, fick idag klart det första utkastet till min examinationsuppgift i didaktikmomentet. Jag är grym!
Som jag skrev har jag just yogat, och det är där pinsamheten från rubriken kommer in. Jag är i omklädningsrummet och ska dra på mig mina skor och gå därifrån. Då får jag ögonkontakt med en kvinna som med en frågande ton säger mitt namn. Jag svarar "ja?" med ännu mer frågande ton och försöker hysteriskt leta i minnet varför jag borde känna igen denna kvinna som står framför mig. Då säger hon sitt namn och poletten inte trillar, utan dunsar ner i mitt medvetande. Denna fina underbara snälla kvinnna var mamma till min första kärlek tillika pojkvän. Den första killen som krossade mitt hjärta. Den första pojkvännen glömmer man aldrig. Men man borde absolut inte glömma bort hans mamma, speciellt inte någon som var så fin och snällare än de flesta mammor jag mött. Vet inte vad jag sa, men jag ojade mig om att det måste gått så lång tid. Eller så har jag helt enkelt blivit senil. Fan, vad jag skäms. Hon och syster till exet ska också yoga nästa onsdag. Då ska jag vara med på tåget!
Nu ska jag duscha. Sen ska jag dricka den största kopp te som min lägenhet sett. Och sen är det dags för Greys anatomy, dubbelavsnitt! Tycket nog att jag förtjänar att titta på det, fick idag klart det första utkastet till min examinationsuppgift i didaktikmomentet. Jag är grym!
Kommentarer
Trackback
