ska måndagar vara såhär?
Han sa att han skulle till Märsta....
Denna bild är en ganska bra beskrivning på min dag hittills. Gick upp 6 imorse, kan inte ens försöka beskriva hur gräsligt trött jag var... Kämpade till tåget i slaskvädret. Märker efter 50 meter att det är ett pyttepyttemellanrum mellan min högra sula och resten av skon, vilket gör att mina tår plaskar runt i sunkigt grått snöblask. Jippi.
Efter en seg tågfärd kommer jag fram till Solna station. Var går min buss? Medan jag förvirrat tittar mig omkring efter en skylt eller någon annan ledtråd åt vilket håll jag hittar min buss, glömmer jag att titta efter var jag sätter mina fötter. Pang så snubblar jag över en trottoarkant och kämpar hysteriskt för att hålla balansen, men utan resultat. Lyckas sätta mina fina rosa vantar i slasken men på så vis undvika att hela jag blev gråblaskig. Detta händer mitt i morgonrusningen, snyggt jobbat...! Ringde Tommie och ömkade mig själv när jag väl satt på bussen. Skönt att prata av sig när det känns som man gjort bort sig för hela världen. Bra start på dagen.
Hade dock en bra första praktikdag. När det var dags att åka hem (ska ju på möte strax) missade jag bussen och knatade ner mot Råsunda stadion. Hade jag haft koll hade jag gått åt andra hållet, för bussen kom och åkte förbi de stationer jag just gått förbi. På tåget är det första jag ser denna duva. Vad ska man säga? Försökte jaga ut stackarn men han började veva med vingarna och krashade in i rutan två gånger. Sen vågade jag inte försöka mer. Räddningen blev de två tonåringarna som jagade på han så att han började röra på sig. Sätet hade han ju duktigt bajsat ner vid det här laget. Sen när jag gick av i Rotebro flög han ut ur dörren bredvid mig. Känns skönt att jag fick veta hur det gick. Hade oroat mig massa annars.
