-Mitt rosa liv som lärarstudent-

Mycket syndande blir det. Läste nyss i lokaltidningen att min fd chef ska lägga ner sin verksamhet, äntligen! Alla människor har motgångar, vissa dessvärre fler än andra. Även jag har haft mina svackor, men det självförtroenderaset han gav mig, har man aldrig rätt att ge någon. Det tog sin tid för mig att komma över det, att inse att jag är starkare än att låta någon jäkla högfärdsidiot knäcka mig. Det bästa var när jag konfronterade honom, och han höll med mig om att han var enormt opedagogisk. Okej, kanske inte helt gått vidare- vill gärna se honom misslyckas. Han tog en dyrbar dröm från mig- för det vill jag att han ska lida lika mycket som jag gjorde. Nu har han till slut insett att pengarna han får från kommunen inte räcker, utan att han nu ska ta tag i andra projekt. Det bästa är att han nu vill göra något som handlar om främlingsfientlighet bland ungdomar. Sist jag kollade så är en viss del empati och medkänsla viktigt i sammanhanget. Han måste ju i så fall vara heeeeelt perfekt för uppdraget!

Om en dryg timme ska jag knata ner till vårdcentralen, ja, jag vet att jag ältat det i otaliga inlägg, men det känns så skönt att det äntligen blir av! Plus att om jag fortsätter upprepa det så glömmer jag förhoppningsvis inte bort det igen!

Kommer inte hinna skriva mer idag- kommer flänga runt som en toka hela dagen och leta böcker- fram och tillbaka till stan och lite till. Wish me luck!