Vikarien
Imorgon blir det inte vfu för mig. Imorgon blir det jobb. Alltså intjänade pengar samtidigt som jag gör mina vfu-uppgifter. Helt ok. En av lärarna i klassen blev sjuk så istället för att de tar in en vikarie så betalar dem mig som redan är där. Ska även vara med på fritids till 16, så det blir en långdag för mig. Speciellt eftersom det är personalmöte på jobbet från 16.30-19.30. Det var imorgon, har kollat extra noga.
Var helt slut idag. Imorse när jag skulle försöka sminka mig var mina ögon fortfarande svullna. Undrar hur jag blev en snart 26-årig mes? Han är ju hemma igen om några månader. Jag klarade av dagen i alla fall, men när jag kom hem ramlade jag ihop i en hög i soffan och somnade. En halvtimmes sömn fick jag, sen trvingade jag mig upp så att jag skulle kunna sova ikväll. Mellan mina tv-favvisar har jag fösrökt få ordning på morgondagens lektioner. Ska efter morgonsamlingen som vanligt köra lite språklekar med barnen. Har tre stycken förberedda om tiden inte räcker eller om det av någon anledning inte fungerar som jag tänkt.
Ikväll gick första delen av svt´s nya dokumentärserie i 13 delar. 9A. Och döm av min förvåning när jag såg att det var strix som stod bakom den. Undrens tid är inte förbi! Med tanke på hur svårt det är att på en timmes avsnitt ge en någolunda sann bild av hur skolan ser ut idag, tycker jag ändå att de lyckades hyfsat. Hur ska man då se på en sådan serie? Svälja allt med hull och hår? Avfärda den som en förskönad verklighet? Det är nog upp till var och en. Jag väljer att bli inspirerad. Jag väljer att se det jag själv funderat på. Värdegrunder. Respekt. Stavros Luka (matteläraren) sa något i stil med att man måste bemöta dem med kärlek för att kunna dansa med dem. Finns det för lite kärlek i skolan? Finns det för mycket rena förpliktelser som leder till att det enda som egentligen är viktigt, glöms bort? En del av mig är rädd för det. En annan del av mig ser fantastiska lärare och pedagoger som ger sin själ till eleverna. Det är även denna skola jag själv är barn av. Och det är med kärlek i fokus jag själv vill undervisa. Hoppas bara att verkligheten aldrig kommer ifatt mig. Fortsättning följer.
Var helt slut idag. Imorse när jag skulle försöka sminka mig var mina ögon fortfarande svullna. Undrar hur jag blev en snart 26-årig mes? Han är ju hemma igen om några månader. Jag klarade av dagen i alla fall, men när jag kom hem ramlade jag ihop i en hög i soffan och somnade. En halvtimmes sömn fick jag, sen trvingade jag mig upp så att jag skulle kunna sova ikväll. Mellan mina tv-favvisar har jag fösrökt få ordning på morgondagens lektioner. Ska efter morgonsamlingen som vanligt köra lite språklekar med barnen. Har tre stycken förberedda om tiden inte räcker eller om det av någon anledning inte fungerar som jag tänkt.
Ikväll gick första delen av svt´s nya dokumentärserie i 13 delar. 9A. Och döm av min förvåning när jag såg att det var strix som stod bakom den. Undrens tid är inte förbi! Med tanke på hur svårt det är att på en timmes avsnitt ge en någolunda sann bild av hur skolan ser ut idag, tycker jag ändå att de lyckades hyfsat. Hur ska man då se på en sådan serie? Svälja allt med hull och hår? Avfärda den som en förskönad verklighet? Det är nog upp till var och en. Jag väljer att bli inspirerad. Jag väljer att se det jag själv funderat på. Värdegrunder. Respekt. Stavros Luka (matteläraren) sa något i stil med att man måste bemöta dem med kärlek för att kunna dansa med dem. Finns det för lite kärlek i skolan? Finns det för mycket rena förpliktelser som leder till att det enda som egentligen är viktigt, glöms bort? En del av mig är rädd för det. En annan del av mig ser fantastiska lärare och pedagoger som ger sin själ till eleverna. Det är även denna skola jag själv är barn av. Och det är med kärlek i fokus jag själv vill undervisa. Hoppas bara att verkligheten aldrig kommer ifatt mig. Fortsättning följer.
Kommentarer
Trackback
