När energin tryter
Tittar på lets dance. Sådan underbar energi, varför kan inte jag få lite av den? Har någon något bra tips på hur man gör för att förändra hela sitt liv så tar jag tacksamt emot dem. Natti.
Så var veckan slut igen!
Nu är Tommie och skriver tenta. Hoppas verkligen att de går bra nu... Dessvärre så blev han ju dålig igen i onsdags. Helt otroligt, nu har han varit sjuk från och till sen i november. Han ringde sin läkare igen som sa att han för två veckor sedan skickat remiss till Danderyd, för att ta bort halsmandlarna. Verkar otäckt! När stackarn är hemma igen måste vi åka och handla, har inte en pinal kvar i kylen. Det går ju faktiskt inte, nu när det är helg och allt! Borde tvätta också. Kan inte hjälpas, men det är nog det jag tycker är tråkigast i hela världen! Var ju underbart när vi bodde i Tommie lägenhet och hade maskin i badrummet. Synd bara att jag hade sönder den. Man ska tydligen inte överbelasta en maskin, jag fick med råge veta varför...!
Nu ska jag slänga mig i soffan och skumma igenom DN innan jag fortsätter med studierna. Puss på er!!
Måste ju visa...
Mina nya, fina kastruller!
26 röda rosor
Visst är de fina?
Två dagar senare.
För två dagar sedan blev jag 26 år. När jag kommit hem från en underbar födelsedagsmiddag började jag plita på det inlägg som skulle bli nr 82 i raden. Detta tyckte jag passade så fantastiskt bra, eftersom detta är året jag är född. 82 alltså. Men det blev aldrig färdigskrivet ,då msnande med Karin tog över, vilket gjorde att jag helt och hållet glömde bort vad jag höll på att skriva. Sånt händer.
Jag hade en underbar födelsedag. Tommie uppvaktade mig halv 8 på morgonen med 26 stycken röda rosor, kaffe och nygräddade våfflor. Och många fina paket. Det roliga var att han hade fått mig att tro att han minsann inte haft tid, pengar eller möjlighet att ge mig ett traditionsenligt uppvaknande på min födelsedag. I min familj har vi alltid varit noga med firande. Man ska väckas tidig morgon med sång, tårta, choklad/kaffe och paket. Men nu när jag sedan länge bor utan min familj måste man inse att saker förändras. Med en viss sorg i mitt hjärta hade jag istället handlat lite god frukost till oss och fixat en film jag tänkte njuta av under förmiddagen på min födelsedag. Så döm av min förvåning när jag vaknar av prasslande och skramlande inifrån köket. Genast var jag 10 år igen och låg med spänning och väntade och väntade. Och väntade... Två gånger hann jag somna in innan min älskade pojkvän kom in med kaffet och de fina våfflorna. Till och med ett våffeljärn hade han skaffat! På min födelsedag, den 25 mars är det både Marie Bebådelsedag och Våffeldagen. Men eftersom jag på min födelsedag alltid själv fått bestämma mat, så har jag ju aldrig valt våfflor, eftersom min favoritmat är helt andra saker. Så därför var det ett härligt avbrott när det gäller födelsedagsmat, att äta våfflor till frukost!
På kvällen var sedan mamma, mormor (som fyller 26/3), mammas sambo och hans föräldrar och Tommie och jag då såklart, och åt på San Marco i Häggvik. När mamma bodde där var den stamkrogen, alltid toppengod mat och bra service. Nu hade de bytt ägare så personal och bitar av menyn var utbytt. Maten höll fortfarande samma kvalitet men portionerna hade förminskats något i volym. Gör egentligen ingenting, det enda var att man slapp gå hem illamående av mättnad. Det enda som saknades var min älskade lillebror. Nu är det bara en månad kvar tills han är hemma. Känns så konstigt att tiden ändå gått så pass fort. Men vad jag saknar honom!!!
Dagen innan min födelsedag åkte mamma, mormor och jag ut till farmor. Pappa och min lillasyster var där också. Vi åt påskmat och hade det underbart. Min 7-åriga syster måste vara den underbaraste ungen i hela världen. Är synd att jag inte träffar henne så mycket eftersom hon bara bor hos pappa varannan helg, resten av tiden bor hon med sin mamma i stan. Men så fort hon blir äldre hoppas jag att vi kommer att kunna ses mer. Och min älskade farmor håller sig på benen fortfarande. Men oj vad hon börjar bli gammal. För bara några år sedan var hon pigg och uppe och sprang och fixade med allt. Nu orkar hon nästan bara sitta ner, hör illa och ser ännu sämre. 96 år blir hon iår. Det bara måste bli många många år till. Det bara måste.
Ikväll ska jag träffa Ylva igen, och Lollo. Blir lite middag och bowling, ut till Enskede ska jag tydligen. Blir en spännande utflykt! Ylvas mage är stor nu, 5 månader har det gått. Kan fortfarande inte förstå. Såg lite bilder för några dagar sedan på oss, när vi var runt 2-3 år. Svårt att fatta att du själv kommer ha en sån där snart. En liten tjej. Shit vad jag längtar!!!
Kameran som jag fick av mamma och hennes sambo följer med ikväll. En rosa sony med touchscreen. Så söt är den! Av Tommie fick jag ett kastrull och stekpanneset, nu kan vi äntligen slänga ut våra gamla härken! Och av Tommie och hans familj fick jag en dammsugare, en utan sladd som egentligen bara är som ett skaft. Eftersom den är snygg och inte tar plats kan den alltid stå framme. Nu ska det alltid vara rent här hemma!
Nu väntar studierna....
Morgan, åh Morgan...
Nu ringer klockan om 7 timmar och vill ha upp mig och jobba. Behöver jag säga att jag inte är lika sugen? Efter jobbet imorgon ska vi ut till mami och Krille och äta påskmiddag och sova över. Blir soft.
En äcklig sak: Spyorna har förföljt oss. På väg till Max restaurang på Vasagatan var vi 1 mm från att kliva rakt på en spya. Efter bion skulle vi i all harmoni gå och kissa. Vad ser vi när vi öppnar dörren? Jo, där har en vänligt sinnad människa (?) placerat århundradets största blaffa, alldeles innanför dörren. För att komma över den skulle vi behövt ben på 2-3 meter. Det har inte vi. Vi skrek istället högt som tjejer ska göra av äckliga saker och sprang därifrån. Kan folk inte hitta bättre ställen att kräkas på? Som I toaletten till exempel?? Bara en tanke....
God natt my loved ones!
Rent hus...
Idag vaknade jag 06.00. Sjukt tidigt, för att vara jag. Tio i sju satt jag i bilen och 25 minuter senare var jag framme vid skolan jag jobbar/VFUar på. När jag sitter i bilen på parkeringen och ska lägga i pengar upptäcker jag katastrofen. Jag har glömt plånboken hemma!!! Tommie glömmer saker, jag glömmer aldrig något. Kollar alltid nycklar, mobil, plånbok, vantar, almanacka och annat som kan komma att krävas under dagen. Men det är såhär det går om man tvingas upp alldeles för tidigt när man är en latmask! Panikslagen ringde jag min sovande sambo, eftersom jag märkt att p-lisorna gillar att hålla sig framme i området. Tror ni han svarar? Icke då. Pojken sov väl som Törnrosa. Och jag som inte alls tycker om att dramatisera mitt annars så händelelösa liv skickar ett sms till honom: Ring mig så fort du kan, jag sitter i skiten!! Sen ringde jag mamma och panikade lite för henne, men hon var hemma och de skulle inte åka hemifrån förrän långt senare, och hade dessutom abslout inte vägarna förbi mig. Men min fina underbara mamma hörde på sin dotters skärrade röst hur jobbigt hon tyckte att den kommande bötern skulle vara och lovade att, om olyckan skulle vara framme, hjälpa till att betala den. Älskade mamsingen! En timme senare fick jag tag på respektiven, som var på plats med min plånbok 40 minuter senare. Och ingen böter hade hunnit sätta sig på vindrutan! Och detta var bara innan klockan huniit slå 09.00...
Dagen fortsatte väl ungefär i samma stil som den börjat. Vi skulle vara 3 vikarier, men mitt i min glömma-plånbok-cirkus, ringer en av dem och sjukskriver sig. Härligt! Hon var dessutom den av oss som hade lite koll på rutiner och regler. Lite har man ju med sig sen förut, men när man inte känner barnen eller vet hur "det brukar vara" är det inte alltid så lätt. Barn gillar ju att testa vuxna som de inte känner, så även det har jag fåt erfara. Det är faktiskt skillnad på klassrumsbarn och fritidsbarn. Blir på något sätt mindre strukturerat, framför allt när det är fritids från morgon till eftermiddag! Tjejerna var värst. Envisa och kaxiga. Jag blir fullständigt galen! Snällfröken försvann ut genom fönstret både en och två och tre och fyra gånger..... Men det är nyttigt om inte annat!
Sitter och knapprar på min nya dator. Sammanlagt den fjärde i raden. Får ju erkänna att jag inte direkt haft något flyt med datorer, så nu hoppas jag att min Toshiba, för lite mer pengar än vad jag hade råd med, ska hålla.
Tänkte strax crasha isäng. Imorgon är det Vinn som gäller från 9.30-18.30. Hela nya Stinsen öppnar imorgon, ska bli kul att se den nya halvan. Nu kommer man ju att kunna använda det som shoppingcenter på riktigt också, halleluja! Fyller år snart, om 6 dagar för att vara exakt. Hoppas innerligt på en ny digitalkamera (slängde den gamla i golvet efter några groggar för mycket) och mamma är upplyst om denna önskan. Så håll tummarna, längtar efter att kunna plåta lite, kanske jag till och med kan börja slänga in lite bilder här! Nu när jag har en så soft dator menar jag! =) puss och kram allihopa!!!
Jag ska bara...
Jag vill inte plugga. Sen jag kom hem från min första pratikdag har jag bara sorterat alla anteckningar och kompendium och skrivit en egen litteraturlista, en för varje uppgift. Och sen har jag sagt att jag ska börja plugga kl.15, kl 16, 16.30. 17, 17.30, 18..... Jag har med andra ord skjutit upp hela dagen, och nu är klockan 18.30. Om två timmar börjar Anna Pihl, så tills dess ska jag läsa läroplaner, lpfö98 tänkte jag starta med, får se hur mycket jag hinner (orkar). JAG HAR INGEN TV! Ok, bondkanalerna, men från och med idag har stunahem stängt av deras sändningar, och vi har inte fixat nya... Hur ska jag göra imorgon, gossip girl???? Och ingen dator har jag heller, elände elände..... Hade för övrigt en underbar helg, ska berätta om den och lite annat sen. Puss på er mina älskade läsare! Jag ska plugga nu, jag ska bara....
Nu kan jag ta helg!
Stackars Tommie däremot kuggade sin senaste tenta, med den ilskan han känner just nu skulle i alla fall inte jag vara hans lärare. Tydligen inte den första orättvisa rättningen....
Nej, det är alltid inte guld och gröna skogar att vara student, men vi kämpar vidare! Jag unnade mig själv 8-bitars sushi till lunch idag, tyckte jag var värd det, fredag och allt! Hoppas få festa till det i helgen, får se vad som händer, behöver nog koppla av med ett glas vin eller en cosmopolitan eller........
Hur mycket ska man egentligen offra?
Men när jag googlat runt lite för att läsa om filmen verkar det som han även blir hyllad för sin lärarstil och pedagogiska arbete. I filmen, som självklart bara är ett urklipp ur verkligheten, får vi se honom ringa föräldrar som uteblivit från föräldramöten, och säga att det inte gjorde något att de inte dök upp när han satt och väntade, han hade ändå varit där. Vi får se honom starta lektioner utan antydan till koncentration från elevernas sida, vi får se honom låta elever fatta beslut som är totalt utan styrning, ha "psykologsamtal" med elever, dessutom ganska dåliga såna. Vi får se honom ena sekunden säga "det här trodde vi ju aldrig att du skulle klara av", för att i nästa mening säga "jag litar på dig nu". Vi får se honom åka hem till elever och hjälpa dem med läxor, levererar kostymer till elevernas dörr, dyka upp på föräldrars jobb. Och detta var bara en liten del av vad han offrade av sin egen tid. Härav rubriken: Hur mycket ska man egentligen offra?
Jag har själv alltid haft inställningen att man även måste kunna vara personlig med eleverna man möter som lärare och pedagog, från egna erfarenheter säger jag att detvar något jag själv saknade i skolan. Men inte skulle jag kräva av min lärare, som denna välvilliga läraren Max erbjöd sig, att de skulle offra sin egen ledighet för att finnas till hands för mig. Jag är övertygad om att man som lärare måste ta tillvara på sin lediga, egentid. Hur ska man annars få krafter att orka sig igenom ett helt yrkesliv?
Jag tror att det finns en fara i att prisa denna form av självuppoffring. För vilken lärare orkar och vill jobba på dessa premisser? Vad lär sig föräldrar att de kan kräva av sina barns lärare? Ska vi komma hem till eleverna och hjälpa dem borsta tänderna också? Ok, det var kanske extremt, men vad blir nästa steg efter läxläsning? Är ni med på var jag vill komma? Tankevärd var filmen, absolut. Men jag blev lite mörkrädd när jag ringde mamma, som jobbar i skola, och hon med samma blinda entuamsm som jag läst på nätet hyllar den fantastiska Max. Nej, det Max resa gav mig var inte beundran, jo kanske för hans välvilja, men det jag tar med mig är något annat. Ska bara fundera på vad....
Idag fick jag till slut tag på kommunen, angående farmor. Nu pratade jag med chefen, en vettig människa, tack gode gud. En ny ansökan är det enda som gäller. Vi ska ta dem på utmattning.
Motivation.
Måndag. Oftast den segaste dagen på hela veckan. Framför allt då jag kom hem från jobbet 22.40 och inte fick ro förrän 00.00 och var uppe igen 07.00. Med andra ord, inte riktigt så mycket sömn jag vanligtvis behöver för att hålla mig flytande. Men trots att jag lyckades med konststycket att fastna i trafiken och vara totalt uppstressad när jag väl kom fram, så hjälpte dagens föreläsning mig att mjukt landa på fast mark i en ny vecka. Under mina snart ett och ett halvt år har jag både haft bra och mindre bra lärare och föreläsare. Men trots att de är bra, så saknas det där "lilla extra", det där som ger glädje och en ordentlig motivationsspark, och känslan av att man är på rätt plats, vid rätt tillfälle. Men idag, efter jag kommit tio minuter alldeles försent, fick jag ta del av just det där lilla extra. När man hör en människa som brinner för sitt yrke, och inte bara för sitt yrke, utan som är så mycket mer, som använder sin kunskap till att inspirera, debattera och lära ut, då blir man lycklig ända in i själen och man vet, vet att allting är möjligt!
tjock, blek och oharmonisk. fan!
För någon månad sen var jag på g. Jag yogade duktigt 2-3 dagar i veckan, åt hyfsat bra och hade till och med solariat mig till en svag, svag fejkbränna. Nu är det precis tvärt om. Igår bokade jag yogapass för ikväll. Två och en halv timme innan passet avbokade jag. Jag går runt och är ständigt trött och utmattad, äter mer och värre saker än vad jag borde, och i och med att jag numer tycks ha flytt gymmet vågar jag inte heller åka och sola för att de då ska komma på att jag inte satt min fot där på en evighet. Och alla kommer kolla på flebbet som vidgat sig runt min midja, och bara garva.... Försökte få igång en poweryogafilm jag hittat på nätet, men vi kunde inte bränna ut den. Får försöka få igång den och köra lite hemma innan jag vågar mig tillbaka till gymmet.. Och inte har jag lust att prata med nån i telefon, har inte råd att tröstshoppa, ingen god mat hemma (bra det kanske), och jag har verkligen inte lust att plugga. Och tro mig, det är något jag borde! Tompa och jag är inne i en fas av slentrian. Sitter i varsitt hörn i soffan med varsin dator i knät. Någon som behöver aktiveras kanske?
Hade en soft helg ute i Ekolsund, i alla fall. Massa god mat och massa gosiga vänner. Så sociala som vi hann vara i helgen var det längesen vi var! Och mammas hus var välbehållet även när vi lämnade det, om inte finare.
Hatar också att jag inte haft nån bloggmotivation på länge. Och jag som älskar min blogg... Ska se vad jag kan göra, hang in there...!
