-Mitt rosa liv som lärarstudent-

Har jag nämnt att jag är sjuk? Eller sjuk och sjuk, men förkyld, och det räcker gott och väl för att sabba min träningstradition som jag skapat de senaste veckorna. Tommie har varit sjuk i tre veckor och, som man gör när man känner sig krasslig och ynklig, gnällt lite och varit full av självömkan. Och ödmjuk som jag är har jag tyckt att han varit lite väl mesig, hånat honom och varit mycket nöjd över att jag minsann inte blivit sjuk. Men tji fick jag. I lördags vaknade jag snuvig och med huvudet fullt av bomull. Känns underbart att inte kunna gå en meter utan min nässpray. Jag är så bitter på att jag inte kan träna!!! Så istället för att tänka extra mycket på vad jag äter, nu när jag inte ska flänga runt massa och ta kol på mitt immunförsvar ytterligare, köper jag en croissant till frukost när jag är uppe på Vi-butiken och handlar mjölk och lite annat. Vad skulle det vara bra för? Men men, det var ju bara en... Pratade i telefon i en timme igår med Karin, som lämnade mig och Stockholm för att göra karriär och köpa gård uppe i Sundsvall. Hon sa att sist vi sågs, så verkade jag glad och tillfreds med livet. Och jag kan inte annat än att hålla med. Allt är verkligen topp! Och sen det här med vikten, jag är hopplös så enkelt är det, men det är faktiskt inget som inte GÅR att göra något åt. Handlar bara om lite självdisciplin, that´s all! Nu ska jag röja undan och komma igång med dagens studier! Och sen kommer Tommie hem om knappt tre timmar och då ska jag ha lunchen klar åt min duktiga student till pojkvän!
/N