Att dumpa en vän
På aftonbladet.se idag kan man läsa om bitch-kompisar: http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article4317469.ab. Två gånger i mitt liv har jag "dumpat" kompisar som jag tycker ha betett sig illa eller sårat mig. I ett av fallen ångrar jag mig. Då var jag bara 18 år och vi hade varit vänner sen vi var 10. Det var såhär i efterhand en superlöjlig grej att avsluta en fin vänskap med, men just då kändes det rätt. Den här tjejen tänker jag så mycket på ibland och ångrar innerligt hur våran underbara vänskap slutade. Men idag har vi vuxit åt varsitt håll och jag är sorgligt nog medveten om att detta aldrig går att reparera. Nästan så jag hoppas att du läser min blogg BJ, men jag tror inte det. Men om, så vet du nu hur jag tänker! /R
Den andra vännen har jag inte ångrat en dag att jag sa upp vänskapen med. Energitjuvar är väl ett välkänt begrepp nu för tiden, och det var precis en sådan den tjejen var. Under alla års vänskap, så visst stöttade hon mig när jag krisade, men de gångerna jag inte krisade, så handlade allt om henne. Allteftersom spårade det ut alldeles och i mina ögon så gjorde hon bort sig något oerhört, skulle jag vara henne skulle jag skämmas som en hund. Men hon har inte gett mig en antydan till ursäkt och lever i sin egen lilla värld där hon tydligen inte kan göra bort sig.
När jag tänker efter så är det nog en vän till jag saknar. Vad som egentligen hände med vår vänskap vet jag inte, men man blev väl äldre och fick olika liv. Trots att vi idag tycks vara ganska lika...
Ja vänner är något man alltid kommer behöva. Jag erkänner stolt att jag inte är någonting utan mina vänner. Ni ska veta att jag älskar er alla och alltid kommer vara tacksam för er!
/N
Ja skämmas borde hon göra! Vov vov
