Mjölk med kaffe?
Nu sitter jag i vårt nystädade vardagsrum med datorn på fåtöljarmstödet och en god kopp kaffe med massa mjölk framför mig på vardagsrumsbordet. TV:n visar Semestersvenskar och utanför fönstret är det behagligt ljust och jag skymtar snötäcket på huset nedanför. Livet är ganska bra.
Jag vet att det var länge sen jag skrev. Men jag har faktiskt ingen förklaring. Kanske blev jag förbannad på att bildbloggen nästan aldrig funkade och bloggstrejkade, eller så är jag bara lat, eller så har skolan och mattekursen jag läser krävt lite för mycket av min energi, eller så började jag reflektera över livet efter NY-resan utan att jag egentligen kom fram till något. Eller en blandning av allt detta. Men trots att det ha gått några veckor nu, så ska jag motvilligt erkänna att att inte blogga, känns lite som att ha en kär vän långt borta. Man tänker alltid på den, men tar av okänd anledning aldrig tag i det och plockar upp telefonen eller slänger iväg ett mail. Vissa saker går helt enkelt inte att förklara.
Idag är jag lite dagen-efter-hängig. Men det var värt det! Länge har T och jag velat bjuda min underbara skolkompis Hanna och hennes kille på middag, men aldrig lyckats få till det. Nu igår tänkte vi var perfekt, men eftersom de har två små underbara barn som är så gulliga att man nästan smäller av, är det svårt för dem att komma hemifrån. Så istället för att de kom hem till oss på middag, kom vi hem till dem, MED middag. Till förrätt blev det stekt bröd med scampi, vitlök, chili och persilja. Nästan aningen för starkt, men underbart gott! Till varmrätt blev det potatisgratäng, svensk oxfile till dem och kycklingfile till mig (otippat), sallad, rödvinssås, aioli och bea. Och till efterrätt, blåbärspaj med vaniljglass. Vi var sjukt mätta efter vår underbara måltid. Till maten dracks det vitt vin, rött vin, öl och dooleys till tjejerna och whiskey till killarna. Sen spelade vi ett roligt parspel som gick ut på att man parvis ska bli varse om hur bra man egentligen känner varandra. Det som egenligen kom fram är hur pojkar och flickor tänker MYCKET olika... Sen körde vi både Buzz och Buzz junior. Jag vann de första och T det andra. Antar att det blir revanchmatch snart... När vi kollade på klockan efter ett tag upptäckte vi att den hade blivit halv 3 på natten och att det nog var dags att åka hem. Aldrig har 9 timmar gått så fort! Jag är så glad och lycklig för att de har kommit in i mitt liv! Det känns sällan som man hittar nya själsfränder på "äldre dar" utan mina vapendragare är de jag hållt kära sen jag var pytti. Och er vill jag aldrig vara utan!
Ikväll ska vi åka hela vägen ut till T's föräldrar i Nyköping. Tydligen ska deras kök NÄSTAN vara på plats, ska bli superkul att se hur det blev! Hans pappa fyllde år för några veckor sen, men när vi skulle dit sist blev hans mamma sjuk så då får vi ta det nu istället! Jag får köra en uppdatering imorgon om skolan och jadajada... Dags att plocka upp luren och skicka iväg det där mailet lite oftare!
/N
