Underbara älskade
Så var man hemma efter ett underbart dygn på Skepparholmen ute i Saltsjö-Bo. Jag hann knappt sätta mig i bilen, fast inställd på att åka ut till mamma, när jag märkte att T körde åt alldeles fel håll. I höjd med Brommaplan frågade jag: Var är vi påväg egentligen? T försökte lirka sig ur min fråga men jag gav mig inte. Till slut fick han erkänna sin underbara födelsedagspresent till mig. Det är 2 veckor till jag blir 27, men denna helg var den enda vi hade lediga, och det passade mig alldeles perfekt! Strax innan 15 anlände vi till hotellet, gick upp i barnen och förfriskade oss med en räksmörgås och sen gick vi ner i spat. Vi simmade i poolen, låg inomhus i underbara solstolar och läste resetidningar, drack juice, åt nötter och badade i de heta utomhusbadtunnorna. Vid 20 åt vi en gudomlig trerättersmiddag och sen satt vi i baren och drack koffeinfritt te och kollade in de andra gästerna och bara njöt...
Idag unnade vi oss sovmorgon, gick upp och tog en kaffe. Sen bar det av på prommis på 1, 5 km. Varken jag eller T är jätteförtjusta i att gå, så den kortaste sträckan räckte bra för oss. Vi lyckades i alla fall få med oss kameran och låtsades se ut som vi visste vad vi gjorde. Några bilder fastnade mot all förmodan.
Sen försökte vi vara konstnärliga:
Efter vår lilla prommis njöt vi av den underbaraste brunch vi någonsin ätit. Vi satt kvar i en timme och nu, nästan 5 timmar senare kan vi knappt röra oss av mättnad. Jag är ytterst tacksam att jag tränade igår, men för att gottgöra i motion allt vi ätit i helgen är det nog 3-4 maratonlopp som gäller för min del. Och det kan vi ju konstatera, att det aldrig kommer hända!
Ikväll ska jag repa inför morgondagen, börjar bli lite nervös nu. Ska maila manuset till mamma och hoppas på lite feedback. Håll tummarna för mig imorgon nu, och trevlig söndagkväll!
(Jag har aktiverat mitt godkännande innan kommentarer publiceras. Du förstår nog varför.)
/N
Idag unnade vi oss sovmorgon, gick upp och tog en kaffe. Sen bar det av på prommis på 1, 5 km. Varken jag eller T är jätteförtjusta i att gå, så den kortaste sträckan räckte bra för oss. Vi lyckades i alla fall få med oss kameran och låtsades se ut som vi visste vad vi gjorde. Några bilder fastnade mot all förmodan.
Sen försökte vi vara konstnärliga:
Efter vår lilla prommis njöt vi av den underbaraste brunch vi någonsin ätit. Vi satt kvar i en timme och nu, nästan 5 timmar senare kan vi knappt röra oss av mättnad. Jag är ytterst tacksam att jag tränade igår, men för att gottgöra i motion allt vi ätit i helgen är det nog 3-4 maratonlopp som gäller för min del. Och det kan vi ju konstatera, att det aldrig kommer hända!
Ikväll ska jag repa inför morgondagen, börjar bli lite nervös nu. Ska maila manuset till mamma och hoppas på lite feedback. Håll tummarna för mig imorgon nu, och trevlig söndagkväll!
(Jag har aktiverat mitt godkännande innan kommentarer publiceras. Du förstår nog varför.)
/N
Kommentarer
Postat av: Luva
Åh vad härligt det låter. Nu blir jag avis... Perfekt present =) Puss
Trackback