När mörkret faller...
har vi just sett. Jag säger som recensenterna gjorde när den som ut (förra året): Årets viktigaste film. Inte ofta man ser film som väcker så otroligt mycket känslor. Fan vilken vidrig värld vi lever i!
Har för övrigt haft en småjobbig dag som jag inte ens orkar skriva om. Kan säga så mycket som att någon stackare på sollentunahem kommer få en rejäl utskällning när de behagar att slå upp dörrarna igen på måndag.
Men älsklingen min tappade upp ett bad till mig när vi till slut handlat lite mat (tacos), så jag fick ett långt skönt bad med ett glas mousserande, tända ljus och Johnny Cash som bakgrundsmusik. All medan hjärtat mitt lagade mat till oss. Tack prinsen!
Jobbar nu hela helgen, ska försöka komma isäng i tid ikväll så jag inte är döende imorgon. Fortfarande förkyld dessvärre, men nu är det helt enkelt bara att bita ihop. Nu ska jag avsluta kvällen med ett litet glas glögg och en pepparkaka!
Har för övrigt haft en småjobbig dag som jag inte ens orkar skriva om. Kan säga så mycket som att någon stackare på sollentunahem kommer få en rejäl utskällning när de behagar att slå upp dörrarna igen på måndag.
Men älsklingen min tappade upp ett bad till mig när vi till slut handlat lite mat (tacos), så jag fick ett långt skönt bad med ett glas mousserande, tända ljus och Johnny Cash som bakgrundsmusik. All medan hjärtat mitt lagade mat till oss. Tack prinsen!
Jobbar nu hela helgen, ska försöka komma isäng i tid ikväll så jag inte är döende imorgon. Fortfarande förkyld dessvärre, men nu är det helt enkelt bara att bita ihop. Nu ska jag avsluta kvällen med ett litet glas glögg och en pepparkaka!
Tankar från en trötter
Ojojoj, nu har det hänt sådär massa saker igen! Eller så är det bara det att det var sååå länge sen jag skrev! (1dygn!) Kan ju börja med den tragiska nyheten att jag är sjuk igen. Detta är nu tredje superförkylningen denna höst, vem vill mig ont??? Och passande nog tycker skiten upp lagom till min jobbhelg, igen!!! Redan förlorat tillräckligt med pengar efter allt som varit denna höst. Inte klokt! Lyckades sova tre timmar idag på eftermiddagen, ändå lika trött som innan. Sjukt.
Men men, igår var ju på Wasahof, mamma, hennes sambo, bror, T & jag. Kom dit ca kvart i 6 och fick bord på en gång. Alltså, jag har knappt ord för att beskriva denna meny, var svårt att inte dregla hejdlöst bara kan kastade ett öga på den. Det slutade med att jag åt honungsgratinerad chevre på ett litet toastbröd- men en härlig sallad med nötter och oliver. Till varmrätt åt jag och mamma hummer. Helt underbart! Och männen drack öl medan kvinnorna delade på två (!) flaskor husets vita. Dessa två innebar att vi drack en var. Inte konstigt att man kände sig vinglig när vi gick därifrån. Det är så svårt att ha koll på hur mycket man dricker när det finns en sann gentleman vid bordet (mammas sambo), som ständigt ser till att man har ett fullt glas! När han hällde upp det sista i flaskan var jag övertygad om att jag fortfarande var på mitt första glas- och detta var innan varmrätten ens kommit in! Gott var det i alla fall, och lika underbart trevligt som alltid, snacka om att man har världens bästa familj! Sen drog vi oss till 7eleven där jag fick mitt söt och chokladsug botat och T handlade lite folköl till oss, nice! Sen crashade alla lägenheten i stan och åt godis, drack öl och kollade på heroes. Mammas sambo somnade dock efter halva, då är man trött! Runt 22 knatade pöjken och jag ner till karlberg och tåg tåget. Somnade på en gång och vaknade med bomull i näsa, hals och öron. Härligt.
Idag började jag en ny kurs. Det är skönt när man är så förkyld så att det knappt känns som att man kan hålla sitt eget huvud uppe- ännu mindre sina ögon. Idag var en sån dag. Men jag orkade mig igenom dessa två timmar, på norska. Men helt ärligt så undrar jag hur mycket som egentligen fastnade. Kan ju säga så mycket att jag nu har en hel del att läsa... Imorgon ska jag upp 06.00. Lektion 8-10. Sen LUNCHRAST till 11.00 då nästa lektion börjar. Hade ju hellre haft nästa lektion direkt på, jag vill äta lunch efter 13 då vi slutar. Knäppt...
Ja idag så åkte jag som sagt hem och sov några timmar. Var tvungen att vara frisk då det var dags för dejt med mina fyra underbara tjejer från tv-utbildningen. Alla köpte med egen mat och sen fixade värdinnan "snabbpaj" till efterrätt. Det gäller ju att välja sina vänner väl! =) Som vanligt hade vi en sjukt rolig kväll, finns inte många som kan få mig att skratta såsom dem. Nästa gång (ska försöka innan jul) är en tanke att ha pyjamas / (slash ska uttalas)glöggkväll. En av flickorna lovade att försöka styra upp det. Kan ju säga att det inte alltid är så lätt med fem starka viljor med fullspäckade scheman! Men jag hoppas på det bästa!
Just det! Pratade med Karin idag också- vi har bestämt att i sommar ska vi åka till Helsingfors och kolla på Bon Jovi! Deras turne kommer ju tyvärr inte till sverige- så då får vi komma till dem istället! Som att jag inte har mycket i huvudet redan (förutom bomullen) så ska jag nu greja biljetter, båtresa och hotellboende. Pust! Nä, nu måste jag sova om jag över huvudtaget ska orka öppna ögonen imorgon bitti! Puss och kram!
Men men, igår var ju på Wasahof, mamma, hennes sambo, bror, T & jag. Kom dit ca kvart i 6 och fick bord på en gång. Alltså, jag har knappt ord för att beskriva denna meny, var svårt att inte dregla hejdlöst bara kan kastade ett öga på den. Det slutade med att jag åt honungsgratinerad chevre på ett litet toastbröd- men en härlig sallad med nötter och oliver. Till varmrätt åt jag och mamma hummer. Helt underbart! Och männen drack öl medan kvinnorna delade på två (!) flaskor husets vita. Dessa två innebar att vi drack en var. Inte konstigt att man kände sig vinglig när vi gick därifrån. Det är så svårt att ha koll på hur mycket man dricker när det finns en sann gentleman vid bordet (mammas sambo), som ständigt ser till att man har ett fullt glas! När han hällde upp det sista i flaskan var jag övertygad om att jag fortfarande var på mitt första glas- och detta var innan varmrätten ens kommit in! Gott var det i alla fall, och lika underbart trevligt som alltid, snacka om att man har världens bästa familj! Sen drog vi oss till 7eleven där jag fick mitt söt och chokladsug botat och T handlade lite folköl till oss, nice! Sen crashade alla lägenheten i stan och åt godis, drack öl och kollade på heroes. Mammas sambo somnade dock efter halva, då är man trött! Runt 22 knatade pöjken och jag ner till karlberg och tåg tåget. Somnade på en gång och vaknade med bomull i näsa, hals och öron. Härligt.
Idag började jag en ny kurs. Det är skönt när man är så förkyld så att det knappt känns som att man kan hålla sitt eget huvud uppe- ännu mindre sina ögon. Idag var en sån dag. Men jag orkade mig igenom dessa två timmar, på norska. Men helt ärligt så undrar jag hur mycket som egentligen fastnade. Kan ju säga så mycket att jag nu har en hel del att läsa... Imorgon ska jag upp 06.00. Lektion 8-10. Sen LUNCHRAST till 11.00 då nästa lektion börjar. Hade ju hellre haft nästa lektion direkt på, jag vill äta lunch efter 13 då vi slutar. Knäppt...
Ja idag så åkte jag som sagt hem och sov några timmar. Var tvungen att vara frisk då det var dags för dejt med mina fyra underbara tjejer från tv-utbildningen. Alla köpte med egen mat och sen fixade värdinnan "snabbpaj" till efterrätt. Det gäller ju att välja sina vänner väl! =) Som vanligt hade vi en sjukt rolig kväll, finns inte många som kan få mig att skratta såsom dem. Nästa gång (ska försöka innan jul) är en tanke att ha pyjamas / (slash ska uttalas)glöggkväll. En av flickorna lovade att försöka styra upp det. Kan ju säga att det inte alltid är så lätt med fem starka viljor med fullspäckade scheman! Men jag hoppas på det bästa!
Just det! Pratade med Karin idag också- vi har bestämt att i sommar ska vi åka till Helsingfors och kolla på Bon Jovi! Deras turne kommer ju tyvärr inte till sverige- så då får vi komma till dem istället! Som att jag inte har mycket i huvudet redan (förutom bomullen) så ska jag nu greja biljetter, båtresa och hotellboende. Pust! Nä, nu måste jag sova om jag över huvudtaget ska orka öppna ögonen imorgon bitti! Puss och kram!
På´t igen!
Paniken kan avfärdas! Det är lugnt, I´m ok... Fick bord på Wasahof ändå, mamma ringde och pratade med en snäll tant. Mellan 18-20, men för lite skaldjur äter jag gärna under tidspress. Skyndaskynda! (Tänkte nog inviga mina nya stövlar...)
besvikelse
Jag är suuuur.... Det var fullbokat på Wasahof. Besvikelsen är total. Mami skulle ringa senare och meddela vad det blir istället, men mat blir det. Och känner jag mamma rätt så blir det onyttig pasta-toppen för min diet. Damn! Kom på att jag inte meddelat hur det går med min vikt (som att någon förutom jag bryr sig), men jag är ner nästan 2 1/2 kg från nu när jag började om. Alltså ytterligare 2 1/2 kg innan nyår, sen är jag nöjd. Måste vara stenhård för att lyckas...
Synden straffar sig
Mycket syndande blir det. Läste nyss i lokaltidningen att min fd chef ska lägga ner sin verksamhet, äntligen! Alla människor har motgångar, vissa dessvärre fler än andra. Även jag har haft mina svackor, men det självförtroenderaset han gav mig, har man aldrig rätt att ge någon. Det tog sin tid för mig att komma över det, att inse att jag är starkare än att låta någon jäkla högfärdsidiot knäcka mig. Det bästa var när jag konfronterade honom, och han höll med mig om att han var enormt opedagogisk. Okej, kanske inte helt gått vidare- vill gärna se honom misslyckas. Han tog en dyrbar dröm från mig- för det vill jag att han ska lida lika mycket som jag gjorde. Nu har han till slut insett att pengarna han får från kommunen inte räcker, utan att han nu ska ta tag i andra projekt. Det bästa är att han nu vill göra något som handlar om främlingsfientlighet bland ungdomar. Sist jag kollade så är en viss del empati och medkänsla viktigt i sammanhanget. Han måste ju i så fall vara heeeeelt perfekt för uppdraget!
Om en dryg timme ska jag knata ner till vårdcentralen, ja, jag vet att jag ältat det i otaliga inlägg, men det känns så skönt att det äntligen blir av! Plus att om jag fortsätter upprepa det så glömmer jag förhoppningsvis inte bort det igen!
Kommer inte hinna skriva mer idag- kommer flänga runt som en toka hela dagen och leta böcker- fram och tillbaka till stan och lite till. Wish me luck!
Om en dryg timme ska jag knata ner till vårdcentralen, ja, jag vet att jag ältat det i otaliga inlägg, men det känns så skönt att det äntligen blir av! Plus att om jag fortsätter upprepa det så glömmer jag förhoppningsvis inte bort det igen!
Kommer inte hinna skriva mer idag- kommer flänga runt som en toka hela dagen och leta böcker- fram och tillbaka till stan och lite till. Wish me luck!
Synden kan inte hjälpas...
Idag har jag spenderat pengar, not good... Var i Solna och lämnade tillbaka lite böcker och postade min hemtenta, och kunde inte låta bli att kika runt lite. Har länge saknat ett par högklackade stövlar med högt skaft, som man kan ha såhär på vintertid till kjol... Ja, alltid är det något man saknar! Hittade dessvärre inga i lämplig prisklass, men hade som tur var vägarna förbi Sollentuna, där jag också skulle lämna tillbaka lite böcker. Gled in på wedins och dreglade lite över de snygga lackpumpsen med två spännremmar, så snygga! Men pumps har jag redan så det räcker och blir över, tyvärr. Men så hittade jag ungefär vad jag letar efter, tyvärr inte i skinn, då går priset runt en tusing över min smärtgräns. (Tänk på att jag är student- lyxstudent, men student...) Kostade 600. Gått runt med dem hela kvällen, lutar mot att jag behåller dem.
Imorgon ska jag på mitt laktos-test, ska bli skönt att få veta tillslut. Efter det ska jag på litteraturjakt, knappt hunnit lämna in de gamla förrän det är dags att fixa nya. Får sitta på LHS´s referensbibliotek och läsa, alla andra är utlånade. På kvällen bär det av till stan, hela familjen ska ut och äta skaldjur på Wasahof, längtar!
Nu måste jag fokusera på DH....
Imorgon ska jag på mitt laktos-test, ska bli skönt att få veta tillslut. Efter det ska jag på litteraturjakt, knappt hunnit lämna in de gamla förrän det är dags att fixa nya. Får sitta på LHS´s referensbibliotek och läsa, alla andra är utlånade. På kvällen bär det av till stan, hela familjen ska ut och äta skaldjur på Wasahof, längtar!
Nu måste jag fokusera på DH....
Forum- med eller utan makt?
Idag har jag varit en duktig flicka. Gick upp vid 9 och genomförde min tradionsenliga morgonritual. Gå upp ur sängen, in i köket och sätta på kaffe, hämta DN ur brevlådan och fixa frukost. Tog med frukosten ut i vardagsrummet, satte på ett avsnitt sex and the city, tittade i fem minuter innan jag bläddrar igenom tidningen. När jag har tid för detta är jag den lyckligaste människan på jorden.
Självklart är det inte morgonrutinen som gör mig duktig, nene. När klockan slagit halv elva dukade jag duktigt undan, stängde av tvn och satte mig i sängen med datorn och MASSOR av böcker. Sen skrev jag till klockan var runt 13 och T kom hem och lagade lunch till oss. Sen satt jag från halv tre till sju, och lyckades faktiskt på denna tid påta ner 5 sidor, exakt. Och som det ser ut nu, utan alltför mycket rent skitsnack. Så imorgon är planen att korrläsa, ändra, fixa försättsblad och referensblad. Sen ska jag flänga runt till alla olika bibliotek som jag lånat böcker ifrån. Det blir roligt. Sen ska jag hem igen och försöka fixa böcker till nästa kurs. Undrar om allt detta verkligen kommer hinnas med. Nu när jag i stort sätt är klar med uppgiften tenderar jag att slappna av, farligt!
Igår gick Ambres - en död talar på TV. Det har varit uppmärksammat i tidning och tv sen ungefär en vecka tillbaka, och på internet började forumen ta upp ämnet och filmen. Som den forumtok jag är hade jag tidigt koll på vad som skrevs. Det är svårt att läsa kritiska saker om något som står en så nära. Pratade med pappa igår kväll, innan filmen gick. Han sa att han hört talas om hur snacket går, men valt att inte själv se efter. Klokt. Vissa saker behöver man inte veta. Dessutom så visste han ju vad han gav sig in på. Det som förvånar mig mest är inte den uppenbara kritiken, visst, jag förstår dem som inte kan tro på någon som inte är vetenskapligt bevisat. Jag lever med en sån. Utan det som förvånar mig mest är de som faktiskt är beredda att avsäga sig sin svd prenumeration efter deras artikel, och de som kontaktar svt och vill sluta betala tv-avgift. Alla har rätt att vara kritisk- och det ska man också vara, men så mycket andra problem som finns i detta land, hur sorterar man då detta till något livsviktigt??? Det är en dokumentär, ett tv-program. Och ingenstans i filmen sägs något i stil med "detta är den sanna läran", utan det är snarare ett kärleksbudskap, att allt man kan göra är att lyssna. Och skulle dessa ord komma från Sture, vilket också de flesta hävdar (själv vet jag inte), skulle väl det ändå vara ännu mer fantastiskt? Allt jag hoppas är bara att pappa inte får massa skit, för han vet lika lite som alla andra hur det ligger till. Allt han ville var att dokumentera det, och det har han nu gjort.
Har ju inte hunnit berätta om kalasandet i lördags! Det är så grymt skönt att jag börjat leva igen, känna den sociala stämningen med vackra människor som bara vill ha kul. Tyvärr så var den vackraste av de alla hemma, han kände sig inte riktigt frisk än. Så jag åkte själv, fick skjuts dit och stannade sen i nio timmar, känns som man har ganska kul då! Var mycket folk från mitt förflutna där, var kul att träffa dem, men oj vad glad jag är över mitt nu. Bakfull blev man ju också. Tröttheten hänger fortfarande över mig, men lagom till nästa helg är jag nog laddad igen!
Självklart är det inte morgonrutinen som gör mig duktig, nene. När klockan slagit halv elva dukade jag duktigt undan, stängde av tvn och satte mig i sängen med datorn och MASSOR av böcker. Sen skrev jag till klockan var runt 13 och T kom hem och lagade lunch till oss. Sen satt jag från halv tre till sju, och lyckades faktiskt på denna tid påta ner 5 sidor, exakt. Och som det ser ut nu, utan alltför mycket rent skitsnack. Så imorgon är planen att korrläsa, ändra, fixa försättsblad och referensblad. Sen ska jag flänga runt till alla olika bibliotek som jag lånat böcker ifrån. Det blir roligt. Sen ska jag hem igen och försöka fixa böcker till nästa kurs. Undrar om allt detta verkligen kommer hinnas med. Nu när jag i stort sätt är klar med uppgiften tenderar jag att slappna av, farligt!
Igår gick Ambres - en död talar på TV. Det har varit uppmärksammat i tidning och tv sen ungefär en vecka tillbaka, och på internet började forumen ta upp ämnet och filmen. Som den forumtok jag är hade jag tidigt koll på vad som skrevs. Det är svårt att läsa kritiska saker om något som står en så nära. Pratade med pappa igår kväll, innan filmen gick. Han sa att han hört talas om hur snacket går, men valt att inte själv se efter. Klokt. Vissa saker behöver man inte veta. Dessutom så visste han ju vad han gav sig in på. Det som förvånar mig mest är inte den uppenbara kritiken, visst, jag förstår dem som inte kan tro på någon som inte är vetenskapligt bevisat. Jag lever med en sån. Utan det som förvånar mig mest är de som faktiskt är beredda att avsäga sig sin svd prenumeration efter deras artikel, och de som kontaktar svt och vill sluta betala tv-avgift. Alla har rätt att vara kritisk- och det ska man också vara, men så mycket andra problem som finns i detta land, hur sorterar man då detta till något livsviktigt??? Det är en dokumentär, ett tv-program. Och ingenstans i filmen sägs något i stil med "detta är den sanna läran", utan det är snarare ett kärleksbudskap, att allt man kan göra är att lyssna. Och skulle dessa ord komma från Sture, vilket också de flesta hävdar (själv vet jag inte), skulle väl det ändå vara ännu mer fantastiskt? Allt jag hoppas är bara att pappa inte får massa skit, för han vet lika lite som alla andra hur det ligger till. Allt han ville var att dokumentera det, och det har han nu gjort.
Har ju inte hunnit berätta om kalasandet i lördags! Det är så grymt skönt att jag börjat leva igen, känna den sociala stämningen med vackra människor som bara vill ha kul. Tyvärr så var den vackraste av de alla hemma, han kände sig inte riktigt frisk än. Så jag åkte själv, fick skjuts dit och stannade sen i nio timmar, känns som man har ganska kul då! Var mycket folk från mitt förflutna där, var kul att träffa dem, men oj vad glad jag är över mitt nu. Bakfull blev man ju också. Tröttheten hänger fortfarande över mig, men lagom till nästa helg är jag nog laddad igen!
Ambres- kväll..
Sicken helg jag haft... I fredags hann jag både med att vara i plugget på förmiddagen för att sedan jobba mellan 13- 21. Behöver kanske inte säga hur trött jag var när jag kom hem. Sovmorgonen på lördagen hade jag sett fram emot i en veckas tid, men så avbröts min skönhetssömn när jobbet ringde och frågade om jag kunde rycka in. Får skylla mig själv när jag har mobilen på och att det ständiga behovet att alltid vara nåbar tycks ha tagit över mitt liv. Jaja, men då jag har hemtenta som ska vara inne på onsdag så var det bara att glömma. Det bästa var att när jag fick frågan om jag kunde jobba på söndag (idag alltså), svarade jag "nej, jag måste yoga." Vad är det för puckat svar? Ibland undrar jag om jag verkligen har alla hästar hemma, men jag skyller i detta fall på att jag var nyvaken. Jovisst skulle jag på yoga, men det var ju knappast därför jag inte hade tid och möjlighet att jobba. Hemtentan är ju såklart det egentliga svaret på det.
Var på fest igår, så dessvärre blev det inte ens någon yoga. Brukar aldrig på huvudvärk på bakfyllan, men idag var jag tvungen att stanna i vågrätt posistion. Med undantag då jag runt 14 tvingade T att köra mig till Max på brunch.
Skriver mer sen, måste duka, kocken meddelade mig just att maten är klar om 2 min.
Ambres på tv2 ikväll, don´t miss it!
Var på fest igår, så dessvärre blev det inte ens någon yoga. Brukar aldrig på huvudvärk på bakfyllan, men idag var jag tvungen att stanna i vågrätt posistion. Med undantag då jag runt 14 tvingade T att köra mig till Max på brunch.
Skriver mer sen, måste duka, kocken meddelade mig just att maten är klar om 2 min.
Ambres på tv2 ikväll, don´t miss it!
once upon a time...
Ny dag- ny blogglook... Detta inlägg blir inte särskilt långt, är KOLOSSALT trött! Trots att jag gick och la mig i hyfsad tid och borde vara trött efter yogan, låg jag och vände och vred på mig i en evighet. Och när jag väl somnade kändes det som om jag vaknade stup i kvarten! Hemskt när man har såna nätter!
Var en toksoft dag idag, hade matte med sjuorna, de höll å med bråk, och från 11-14 med lunch emellan hade jag NO med åttorna som höll på med kroppen och alla dess fantastiska organ! Kan ju inte påstå att det är en dans på rosor, för det är tufft, men trots att detta är större barn än de jag så småningom kommer att undervisa, så är jag övertygad om att detta är helt rätt för mig! Två tankar blev tydliga idag- lärare som inte passar som lärare, och outbildade lärare som är helt fantastiska. Och sen om ungdomar, visst måste dem kunna få bli stimulerade även på rasterna. Talade idag med en gammal elev, han gick i fyran när jag jobbade där, nu går han i nian. En toppenkille, född i sverige men har föräldrar som inte är det. Han sa att det är för mycket invandrare i plugget, att det är dem som ofta gör det stökigt och högljytt. Och uttryckte klar förtvivlan att det inte finns något riktigt uppehållsrum under rasterna. Skulle vilja fundera högt kring dessa ämnen, men nu orkar jag inte.
Tänkte plugga ett tag, men nu fick jag veta att en polare till T kikar förbi och krashar på middag, så då är det bara att dra på sig förklädet, städa undan lite och ställa sig i köket! Nej, skämt åsido, laga mat kan jag inte, det är Ts uppgift... =)
Ikväll är papa med på Gokväll kl 18.15 på svt2. Don´t miss it!
Var en toksoft dag idag, hade matte med sjuorna, de höll å med bråk, och från 11-14 med lunch emellan hade jag NO med åttorna som höll på med kroppen och alla dess fantastiska organ! Kan ju inte påstå att det är en dans på rosor, för det är tufft, men trots att detta är större barn än de jag så småningom kommer att undervisa, så är jag övertygad om att detta är helt rätt för mig! Två tankar blev tydliga idag- lärare som inte passar som lärare, och outbildade lärare som är helt fantastiska. Och sen om ungdomar, visst måste dem kunna få bli stimulerade även på rasterna. Talade idag med en gammal elev, han gick i fyran när jag jobbade där, nu går han i nian. En toppenkille, född i sverige men har föräldrar som inte är det. Han sa att det är för mycket invandrare i plugget, att det är dem som ofta gör det stökigt och högljytt. Och uttryckte klar förtvivlan att det inte finns något riktigt uppehållsrum under rasterna. Skulle vilja fundera högt kring dessa ämnen, men nu orkar jag inte.
Tänkte plugga ett tag, men nu fick jag veta att en polare till T kikar förbi och krashar på middag, så då är det bara att dra på sig förklädet, städa undan lite och ställa sig i köket! Nej, skämt åsido, laga mat kan jag inte, det är Ts uppgift... =)
Ikväll är papa med på Gokväll kl 18.15 på svt2. Don´t miss it!
En bra dag
Idag har varit en bra dag. Lyckades till och med med konststycket att komma i tid. Var i och för sig inte så svårt då jag missat att lektionen var framskjuten 30 minuter.... Hade examination i didaktikdelen på kursen, lämnade in min vfu-rapport och mina 5 sidor som boksamtalen som jag höll i under praktiken. Man kan bara få g på dessa uppgifter så får jag inte det kan man ju lika gärna hoppa av!
Lunch hade vi i 30 min. "Alla" gick till pressbyrån och köpte något ätbart. Jag velade bort halva rasten men så bestämde jag mig för en kycklingwrap, och en kaffe (det var 58 minusgrader, typ). vad jag inte tänkte på vad att det var någon röra i min wrap, någon röra med creme fraise. Och mjölk hade jag också i kaffet. Min mage gjorde revolt. Fick så ont i magen, det är som om en liten dvärg sitter där och försöker hacka sig ut, ungefär så känns det. Cirka 5 timmar senare mådde jag bra. Men nu har jag fått nog. Ringde vårdcentralen och ursäktade mig för att jag glömde min senaste bokade tid, och lovade att dyka upp på min nya tid, på tisdag 8.30. Laktosöverkänslig? Är det inte det jag är så får jag sluta äta helt och hållet. Inte rött kött och inte laktos. Jag säger som den TOKtöntiga Anders Timell på radio; tack för mig, hej....
Hemma så var jag duktig nog att påbörja min hemtenta. Valt vilka böcker jag ska jämföra och spaltat upp svaren för första frågan. Nu har jag just kommit hem från yogan, var underbart pass idag! Nästan så jag tänker i banorna yoga-instruktör.... Men men, en sak i taget kanske vore bra....
Imorgon ska pappa vara med på SVT2 i Gokväll kl 18.15. Han ska prata om Ambres. Står om filmen överallt nu, kul! Båda kvällstidningarnas TV-bilagor har mindre artiklar och lokaltidningen hade en helsida med papa. Ica-kuriren hade hela två sidors reportage om Ambres och pappa. Tyckte dock att den fokuserade väl mycket på pappa, tråkigt!
Nu ska jag duscha och kolla på tv, men bara en timme! Imorgon ska jag vara på mitt gamla jobb 8.00. Jag ska leka vikarie för 7orna och 8orna, i matte och NO. Shit, wish me luck....=)
Lunch hade vi i 30 min. "Alla" gick till pressbyrån och köpte något ätbart. Jag velade bort halva rasten men så bestämde jag mig för en kycklingwrap, och en kaffe (det var 58 minusgrader, typ). vad jag inte tänkte på vad att det var någon röra i min wrap, någon röra med creme fraise. Och mjölk hade jag också i kaffet. Min mage gjorde revolt. Fick så ont i magen, det är som om en liten dvärg sitter där och försöker hacka sig ut, ungefär så känns det. Cirka 5 timmar senare mådde jag bra. Men nu har jag fått nog. Ringde vårdcentralen och ursäktade mig för att jag glömde min senaste bokade tid, och lovade att dyka upp på min nya tid, på tisdag 8.30. Laktosöverkänslig? Är det inte det jag är så får jag sluta äta helt och hållet. Inte rött kött och inte laktos. Jag säger som den TOKtöntiga Anders Timell på radio; tack för mig, hej....
Hemma så var jag duktig nog att påbörja min hemtenta. Valt vilka böcker jag ska jämföra och spaltat upp svaren för första frågan. Nu har jag just kommit hem från yogan, var underbart pass idag! Nästan så jag tänker i banorna yoga-instruktör.... Men men, en sak i taget kanske vore bra....
Imorgon ska pappa vara med på SVT2 i Gokväll kl 18.15. Han ska prata om Ambres. Står om filmen överallt nu, kul! Båda kvällstidningarnas TV-bilagor har mindre artiklar och lokaltidningen hade en helsida med papa. Ica-kuriren hade hela två sidors reportage om Ambres och pappa. Tyckte dock att den fokuserade väl mycket på pappa, tråkigt!
Nu ska jag duscha och kolla på tv, men bara en timme! Imorgon ska jag vara på mitt gamla jobb 8.00. Jag ska leka vikarie för 7orna och 8orna, i matte och NO. Shit, wish me luck....=)
ett glas rött
Äntligen är livet någorlunda tillbaka till det som ska kallas normalt. Tommie fick komma hem idag. Ingen idé att ha kvar honom på sjukhuset eftersom hans värden förblir detsamma (långt under normalt). Istället ska han bli stamkund på vårdcentralen här hemma och lämna det ena provet efter det andra. Wannabe-doktor som han är har han googlat sig fram till sin egen diagnos: körtelfeber. Återstår att se. Han är glad över att få vara febrig i hemmasängen och jag är glad över att slippa somna ensam.
Har verkligen varit sanslöst trött hela helgen, blev efter pappas förhandsvisning enbart 5 timmars sömn mellan fredag och lördag och natten mellan lör och sön sov jag mellan 03-08. Alltså 10 tim på hela helgen. Sov sen 10 timmar söndag till måndag och inatt ca 7 timmar, så jag borde vara utvilad. Icke då. Imorse när jag kommit till centralen är jag så förvirrad att jag sätter mig på fel tunnelbana, TROTS att jag hade en inre monolog med mig vilken linje som ska ta mig fram till plugget. Jag kom 25 minuter försent.
Fick hemtentafrågorna idag. Det värsta är att det finns en vg-nivå och jag vill verkligen inte nöja mig med någonting annat. Vilket innebär att jag måste lägga ner mycket arbete på detta. Suck, och jag som är så trött...=)
Imorgon är det dags för yoga igen. Tycker verkligen att det är den den bästa träningsform som finns. Ska försöka gå på söndag också eftersom mamma ska vara co-ledare. Blir kul, teknikpass.
Nu ska jag återvända till mitt glas rödvin. Hoppas somna riktigt gott inatt. Tommie sover ju i princip dygnet runt, så jag tänkte vid 14-tiden lägga mig och vila en halvtimme jag också. Jag sov i en och en halv timme. Så jag satsar på rödvinsdvala efter ugly betty, depserate housewives och kanske lite heroes, à la säsong 2... förstå att jag inte hinner plugga när det är så mycket viktigt på tv....
Har verkligen varit sanslöst trött hela helgen, blev efter pappas förhandsvisning enbart 5 timmars sömn mellan fredag och lördag och natten mellan lör och sön sov jag mellan 03-08. Alltså 10 tim på hela helgen. Sov sen 10 timmar söndag till måndag och inatt ca 7 timmar, så jag borde vara utvilad. Icke då. Imorse när jag kommit till centralen är jag så förvirrad att jag sätter mig på fel tunnelbana, TROTS att jag hade en inre monolog med mig vilken linje som ska ta mig fram till plugget. Jag kom 25 minuter försent.
Fick hemtentafrågorna idag. Det värsta är att det finns en vg-nivå och jag vill verkligen inte nöja mig med någonting annat. Vilket innebär att jag måste lägga ner mycket arbete på detta. Suck, och jag som är så trött...=)
Imorgon är det dags för yoga igen. Tycker verkligen att det är den den bästa träningsform som finns. Ska försöka gå på söndag också eftersom mamma ska vara co-ledare. Blir kul, teknikpass.
Nu ska jag återvända till mitt glas rödvin. Hoppas somna riktigt gott inatt. Tommie sover ju i princip dygnet runt, så jag tänkte vid 14-tiden lägga mig och vila en halvtimme jag också. Jag sov i en och en halv timme. Så jag satsar på rödvinsdvala efter ugly betty, depserate housewives och kanske lite heroes, à la säsong 2... förstå att jag inte hinner plugga när det är så mycket viktigt på tv....
När allt rasar
Vissa dagar borde aldrig få äga rum. Idag har varit en sån dag. Somnade runt 03 igår/imorse. Klockan 8 ringde klockan och eftersom inget mirakel hänt under natten och T vaknade bredvid mig, fick jag rínga till jobbet och berätta läget. Kändes jobbigt på tusen olika sätt, men fick ett supergulligt bemötande. Det underlättade mitt redan så nedtyngda samvete. Ringde Tommie också. Han hade blivit väckt kl 06 av att de skulle ta blodprov. De vet fortfarande inte vad som är fel på min älskade. Han och jag är ensamma ytterligare en natt. Klockan 13 började besökstiden, hade tagit med mig massa saker, ingen kan ju säga hur länge han blir kvar. De har kallat in en blodspecialist nu. Dum som man är så läser man ju tidningen. Känner nu att av det man läst, så vore det i nuläget lägligt att sortera bort ur minnet allt som har med sjukdomar och plötsliga dödsfall att göra. Tyvärr tycks det isället vara de minnena som gör sig påminda. Han kommer hem imorgon, han måste. Vill inte vara utan honom en natt till. Så mycket som jag tömt mina tårkanaler var det länge sen jag gjorde. Känns skönt på nåt sätt, har försökt bita ihop så länge. Men jag är inte bra på det, jag är en människa som behöver gråta.
Imorse innan besökstiden var jag förbi Adam, som igår fick tillträde till lägenheten i stan. Helrörigt såklart när jag kom dit, men jag lyckades både ställa iordning och stöka till innan jag skulle åka igen. Men när jag kom tillbaka runt 17.30 efter besökstiden hade mamma och mormor varit där och styrt upp lite till. Var skönt att vara där, med lillebror. Nu när mamma bor på landet så är man ensam, strandad i en etta i förorten. Önskar jag hade kunnat stanna, är så ensam nu. Måste sova. Sovit 10 timmar på 2 dygn, min kropp orkar inte det. Om man bara inte vore ensam....
fanfanfanfan!
Fan! Nu är klockan 02.10 på natten och jag kom just hem från danderyds sjukhus. Jag lämnade Tommie där. Det här är nog det jobbigaste på länge. Han har haft huvudvärk i flera dagar, idag åkte han in. Feber också. Magnetröntgen var okej, men det är fel på blodplättarna- så han är kvar för observation. De sa att det kunde ta en dag till en vecka. Man blir ju så sjukt orolig, och att sova ensam första gången på länge känns inte alls bra. Varken för honom eller mig. Jag grät i bilen på väg hem nu. Faaaaaaan!!! Jobbar imorgon, vet inte hur det ska gå till. Besökstiden är mellan 13-19. Jag är kontaktperson, jag måste få veta vad som händer med honom. Måste ringa jobbet imorgon och höra. I värsta fall får jag åka dit själv och ringa runt. Men jag kan inte släppa telefonen ur sikte innan jag kan komma till honom. Känns skit. Måste försöka sova nu. Klockan ringer 08.00.
massa jox!
Nu sitter jag här, men nya jeans och mitt fina rosa linne och lagom uppspacklad. Damn vad jeansen är tajta! Har sen jag startade gått ner 1,3 kg. Men för att dessa brallor inte ska kännas som en tvångströja har jag nog ca 2 härliga kg till att bli av med!
Ikväll är det förhandsvisning på Ambres. Ska hjälpa till med än det ena än det andra. Pappa verkade lite nervis när han ringde runt 22.30 igår kväll och höll en kvarts monolog om allt som skulle göras. Det är luuugnt, vi grejar det! Däremot börjar jag bli nervös angående hur vi ska hinna. Ska vara vid Skanstull, parkerade och klara, kl 18.00. Måtte det inte vara köer, och lätt att hitta parkering!
Sen väntar jobba hela helgen, känns som det var tusen år sen, efter flytt och förkylningar. Hemskt att torska alla pengar när man inte kan jobba! Men nu ska jag minsann vara arbetsmyra igen!
Fick en ganska söt kommentar av min handledare idag under praktiken. Hon sa att jag är så lätt att ha att göra med och så självgående att hon nästan glömmer att hon ska "handleda" mig. Känns bra att höra det, annars så rädd att vara ivägen, man vill ju inte bli pain in the ass som jag vet att vfustudenter lätt kan uppfattas, tyvärr. Men jag trivs så bra i skolan, det är nästan lika hemma som hemma, och då är det kanske helt naturligt att smälta in?
Ikväll är det förhandsvisning på Ambres. Ska hjälpa till med än det ena än det andra. Pappa verkade lite nervis när han ringde runt 22.30 igår kväll och höll en kvarts monolog om allt som skulle göras. Det är luuugnt, vi grejar det! Däremot börjar jag bli nervös angående hur vi ska hinna. Ska vara vid Skanstull, parkerade och klara, kl 18.00. Måtte det inte vara köer, och lätt att hitta parkering!
Sen väntar jobba hela helgen, känns som det var tusen år sen, efter flytt och förkylningar. Hemskt att torska alla pengar när man inte kan jobba! Men nu ska jag minsann vara arbetsmyra igen!
Fick en ganska söt kommentar av min handledare idag under praktiken. Hon sa att jag är så lätt att ha att göra med och så självgående att hon nästan glömmer att hon ska "handleda" mig. Känns bra att höra det, annars så rädd att vara ivägen, man vill ju inte bli pain in the ass som jag vet att vfustudenter lätt kan uppfattas, tyvärr. Men jag trivs så bra i skolan, det är nästan lika hemma som hemma, och då är det kanske helt naturligt att smälta in?
tillbaka till mellanstadiet!
Jag har just käst den fantastiska boken Adam och Eva- en historia om plugget, kompisar och kärlek. Snacka om flashback tillmellanstadiet! Man kände igen varenda känsla, varenda fundering! Den som ändå kunde spola tillbaka tiden! Har faktiskt varit hyfsat duktig ikväll. Vfu-uppgiften kändes till en början ungefär som att tugga i sten, men efter 1 glas rödvin och middag på sallad, lite kalkon, 3 spagettistrån och en klick pesto kändes den ändå överkomlig. Lyckades få ett första utkast klart plus att jag hunnit tvätta fyra maskiner. OCH ätit ca 20g glass. Tommie behövde glass, han är faktiskt sjuk. Så som den underbara flickvän jag är åkte jag och köpte glass till mitt hjärtegull. Han kunden äta ca 250 g glass, men efter att jag konstaterat att det varkligen var 240 kalorier i 100 gram glass, hällde jag över 1/4 i hans skål. Så kul kan jag ha när jag nått min målvikt. Är ändå ganska imponerad av mig själv, måste säga att jag haft bra diciplin på ätandet. Visst kan det alltid bli bättre, men detta är ändå det närmsta motivationen jag hade när jag faktiskt gick ner 5 kg. Gick ju visserligen upp 3 igen, men nu är jag återigen 1 kg ner och tänkte nog försöka komma ned åtminstone 4 kg. Den som lever får se. Synd bara att jag är tokig i mat!
dumma vuxna
Nu sitter jag vid ett sanslöst stökigt köksbord. Nog första gången jag sitter och skriver här. Tommie har nämligen ockuperat vardagsrummet. Tommie har migrän. Och då vi så lägligt bor i en etta finns det ingen annanstans för mig att ta vägen. Det enda jag har här är datorn, min bästa vän. Men det är bra, annars är jag runt denna tiden duktig att fly från mina studier till tvn, men eftersom jag inte kommer åt tvn då sjuklingen måste ha mörkt och tyst omkring sig kan jag bara sitta här. När jag bloggat klart ska jag tvinga mig själv att skriva vfu-rapporten. Den är fruktansvärt, och i mina ögon denna kurs, totalt meningslös! Men, men, inte direkt så att jag var något val...
Jag har på mig nya byxor. Tanken var att jag skulle gå ner ca 1,5-2 kg på en och en halv vecka. Jag har lyckats med 1 kg. Och byxorna jag hittade på Gina tricot idag (under min 2 tim långa lunch), fanns inte i min storlek. Så jag köpte en storlek mindre. För att få på mig dessa fick jag lägga mig på mattan, sätta på mig vantar för att inte skada ringfingret i knappen, och efter 5 försök lyckades jag! Jag vet, jag är helpuckad. Det bästa vore att hitta några andra, I MIN storlek, eller helt enkelt vänta tills jag gick ner de önskade kilona innan jag handlar nya jeans. Men jag hade faktiskt inget val. Mina sista någolunda normala blåjeans var valt att gå sönder, så det var detta alternativ eller gå naken. Och det är faktiskt rätt kallt att gå naken på vintern... Okej om shoppingen hade stannat där, men det gjorde den såklart inte. På gina hittade jag även strumpbyxor, på hm ett par softa "yogaträningsbyxor", vilket betyder att de e råmjuka och slutar ca en dec efter knäna så man slipper ha byxor som släpar i golvet när man yogar, sjukt jobbigt. Från hm blidde det även en mascara och från mq en tokfin rosaglansig enkel tshirt (rea). Usch, och jag som inga pengar att spendera har.....
Dennna förödande shoppinglunch på två timmar kom av min PO-dag, vilket betyder partnerområdesdag, då vi som har solna som partnerområde (där vi gör praktik/vfu) samlas och får lyssna påintressanta föreläsningar och diskutera i grupp. Idag var ämnet "föräldrar". Lyssnade på en mycket duktig kvinna som delade med sig av egna erfarenheter och vilka svårigheter möte med föräldrar kan innebära. Talade om utvcklingssamtal, föräldramöten och "det svåra samtalet".
Jag är i stort sett nöjd med vad vi talade om idag, hade dock invändningar mot en av punkterna i "det svåra samtalet". Hon sa att samtalen måste vara lösningsinriktade och att man inte ska använda sig av "varför-frågan", då det inte är relevant vad som skett, utan enbart blicka framåt. Det förflutna ska kurator och eller PUB ta hand om. Jag håller absolut inte med, vilket jag också sa. Dock var hon som kunnig och erfaren lärare inte särskilt villig att överhuvud taget hålla med mig, vilket ledde till att jag inte orkar tala emot mer än de ca 4-5 invändningar jag hade.
När jag mådde som allra allra sämst, ni som känner mig vet hur var och när, var det enda som hade kunnat hjälpa mig var om någon sett. Detta talade jag också om i programmet "Vera" när jag var med och berättade om mina upplevelser, i hopp om att hjälpa andra. Det jag sa då, som jag fortfarande minns, och inte minst känner, var att Lärare och andra vuxna runt omkring barnet måste kunna bli personliga. Att då ignorera varförfrågan hade i mitt fall varit omöjligt.
Jag kan inte låta bli att fundera på, att om någon lärare hade vågat ställa varförfrågan, kanske att min depression aldrig hade behövt gå så långt som den då gjorde. Kanske att om någon ställt den frågan, hade jag fått hjälp innan jag höll på att krossa min mammas hjärta.
Med att på en föresläsning idag porta ordet varför, kommer det då leda till att blivande lärare bävar för detta i deras ögon laddade och felplacerade ord? Jag ska i alla fall aldrig bli en vuxen som aldrig frågar varför!
Jag har på mig nya byxor. Tanken var att jag skulle gå ner ca 1,5-2 kg på en och en halv vecka. Jag har lyckats med 1 kg. Och byxorna jag hittade på Gina tricot idag (under min 2 tim långa lunch), fanns inte i min storlek. Så jag köpte en storlek mindre. För att få på mig dessa fick jag lägga mig på mattan, sätta på mig vantar för att inte skada ringfingret i knappen, och efter 5 försök lyckades jag! Jag vet, jag är helpuckad. Det bästa vore att hitta några andra, I MIN storlek, eller helt enkelt vänta tills jag gick ner de önskade kilona innan jag handlar nya jeans. Men jag hade faktiskt inget val. Mina sista någolunda normala blåjeans var valt att gå sönder, så det var detta alternativ eller gå naken. Och det är faktiskt rätt kallt att gå naken på vintern... Okej om shoppingen hade stannat där, men det gjorde den såklart inte. På gina hittade jag även strumpbyxor, på hm ett par softa "yogaträningsbyxor", vilket betyder att de e råmjuka och slutar ca en dec efter knäna så man slipper ha byxor som släpar i golvet när man yogar, sjukt jobbigt. Från hm blidde det även en mascara och från mq en tokfin rosaglansig enkel tshirt (rea). Usch, och jag som inga pengar att spendera har.....
Dennna förödande shoppinglunch på två timmar kom av min PO-dag, vilket betyder partnerområdesdag, då vi som har solna som partnerområde (där vi gör praktik/vfu) samlas och får lyssna på
Jag är i stort sett nöjd med vad vi talade om idag, hade dock invändningar mot en av punkterna i "det svåra samtalet". Hon sa att samtalen måste vara lösningsinriktade och att man inte ska använda sig av "varför-frågan", då det inte är relevant vad som skett, utan enbart blicka framåt. Det förflutna ska kurator och eller PUB ta hand om. Jag håller absolut inte med, vilket jag också sa. Dock var hon som kunnig och erfaren lärare inte särskilt villig att överhuvud taget hålla med mig, vilket ledde till att jag inte orkar tala emot mer än de ca 4-5 invändningar jag hade.
När jag mådde som allra allra sämst, ni som känner mig vet hur var och när, var det enda som hade kunnat hjälpa mig var om någon sett. Detta talade jag också om i programmet "Vera" när jag var med och berättade om mina upplevelser, i hopp om att hjälpa andra. Det jag sa då, som jag fortfarande minns, och inte minst känner, var att Lärare och andra vuxna runt omkring barnet måste kunna bli personliga. Att då ignorera varförfrågan hade i mitt fall varit omöjligt.
Jag kan inte låta bli att fundera på, att om någon lärare hade vågat ställa varförfrågan, kanske att min depression aldrig hade behövt gå så långt som den då gjorde. Kanske att om någon ställt den frågan, hade jag fått hjälp innan jag höll på att krossa min mammas hjärta.
Med att på en föresläsning idag porta ordet varför, kommer det då leda till att blivande lärare bävar för detta i deras ögon laddade och felplacerade ord? Jag ska i alla fall aldrig bli en vuxen som aldrig frågar varför!
nu är jag bortgjord, igen...
Och innan jag berättar måste jag bara uttala mig om Bonde säker fru. Kom just hem från yogan och medan jag väntar på att jag ska duscha av mig yogasvetten dumglor jag på detta anmärkningsvärda program. För det första, vilken kåk en av snubbarna hade! Hade jag varit singel hade jag också kunnat tänka mig ett liv på landet om man fick bó i den kåken! Men det jag uppskattar mest, är dessa ständiga triangeldraman! Är det inte årets "snyggo" så är det årets "inte som alla andra". Det bästa är att båda har verkligen tjejer som blir lite osams om dem. Tur att alla tycker olika! Hon som sov ihop med bonde-Fredrik skulle ju kunna vara hans bortadopterade tvinllingsyster. Om äktenskapstycke existerar så har dem två nog alla rätt! Sjukt kul att kolla på dessa människor! Den enda som är riktigt tuff är bruden. Karin, du vet att jag anmäler dig till nästa år va?
Som jag skrev har jag just yogat, och det är där pinsamheten från rubriken kommer in. Jag är i omklädningsrummet och ska dra på mig mina skor och gå därifrån. Då får jag ögonkontakt med en kvinna som med en frågande ton säger mitt namn. Jag svarar "ja?" med ännu mer frågande ton och försöker hysteriskt leta i minnet varför jag borde känna igen denna kvinna som står framför mig. Då säger hon sitt namn och poletten inte trillar, utan dunsar ner i mitt medvetande. Denna fina underbara snälla kvinnna var mamma till min första kärlek tillika pojkvän. Den första killen som krossade mitt hjärta. Den första pojkvännen glömmer man aldrig. Men man borde absolut inte glömma bort hans mamma, speciellt inte någon som var så fin och snällare än de flesta mammor jag mött. Vet inte vad jag sa, men jag ojade mig om att det måste gått så lång tid. Eller så har jag helt enkelt blivit senil. Fan, vad jag skäms. Hon och syster till exet ska också yoga nästa onsdag. Då ska jag vara med på tåget!
Nu ska jag duscha. Sen ska jag dricka den största kopp te som min lägenhet sett. Och sen är det dags för Greys anatomy, dubbelavsnitt! Tycket nog att jag förtjänar att titta på det, fick idag klart det första utkastet till min examinationsuppgift i didaktikmomentet. Jag är grym!
Som jag skrev har jag just yogat, och det är där pinsamheten från rubriken kommer in. Jag är i omklädningsrummet och ska dra på mig mina skor och gå därifrån. Då får jag ögonkontakt med en kvinna som med en frågande ton säger mitt namn. Jag svarar "ja?" med ännu mer frågande ton och försöker hysteriskt leta i minnet varför jag borde känna igen denna kvinna som står framför mig. Då säger hon sitt namn och poletten inte trillar, utan dunsar ner i mitt medvetande. Denna fina underbara snälla kvinnna var mamma till min första kärlek tillika pojkvän. Den första killen som krossade mitt hjärta. Den första pojkvännen glömmer man aldrig. Men man borde absolut inte glömma bort hans mamma, speciellt inte någon som var så fin och snällare än de flesta mammor jag mött. Vet inte vad jag sa, men jag ojade mig om att det måste gått så lång tid. Eller så har jag helt enkelt blivit senil. Fan, vad jag skäms. Hon och syster till exet ska också yoga nästa onsdag. Då ska jag vara med på tåget!
Nu ska jag duscha. Sen ska jag dricka den största kopp te som min lägenhet sett. Och sen är det dags för Greys anatomy, dubbelavsnitt! Tycket nog att jag förtjänar att titta på det, fick idag klart det första utkastet till min examinationsuppgift i didaktikmomentet. Jag är grym!
aftonbladet i ett nötskal:
"Stureplansprofilerna inte nöjda med fällande domen- överklagar"
CITAT från Aftonbladets website.
Är det inte fantastiskt? Nyhetsjournalistiken är på topp. Ärligt talat- vem skulle bli NÖJD med en fällande dom? Är det något jag missat? Var bara tvungen att kommentera detta.
Sitter och pluggar, som vanligt. Skriver min VFU-uppgift för fulla muggar och försöker därmed utvärdera de två boksamtalen jag hade idag med några 6-7 åringar. Jag har varit mer nöjd med min insats. Men å andra sidan, allt som kunde talat emot mig gjorde nog det. Tidsbrist, tidpunkt (innan lunch och innan skoldagens avslut), antal barn. Känns sådär. Men man måste ju prova, ingen är ju proffs på en gång. Jo, en i min grupp/klass är nog det. Enligt henne i alla fall. Men då återstår bara att gratulera i så fall. Jag är en storsint människa. Jag inser mina misstag. Suck. Hoppas bara att jag inte skadat barnen för livet..=)
Nu hör jag Tommie skramla i köket, betyder bara en sak, eller två: Matdags inom räckhåll, och dags för mig att städa undan efter kockens framfart.
CITAT från Aftonbladets website.
Är det inte fantastiskt? Nyhetsjournalistiken är på topp. Ärligt talat- vem skulle bli NÖJD med en fällande dom? Är det något jag missat? Var bara tvungen att kommentera detta.
Sitter och pluggar, som vanligt. Skriver min VFU-uppgift för fulla muggar och försöker därmed utvärdera de två boksamtalen jag hade idag med några 6-7 åringar. Jag har varit mer nöjd med min insats. Men å andra sidan, allt som kunde talat emot mig gjorde nog det. Tidsbrist, tidpunkt (innan lunch och innan skoldagens avslut), antal barn. Känns sådär. Men man måste ju prova, ingen är ju proffs på en gång. Jo, en i min grupp/klass är nog det. Enligt henne i alla fall. Men då återstår bara att gratulera i så fall. Jag är en storsint människa. Jag inser mina misstag. Suck. Hoppas bara att jag inte skadat barnen för livet..=)
Nu hör jag Tommie skramla i köket, betyder bara en sak, eller två: Matdags inom räckhåll, och dags för mig att städa undan efter kockens framfart.
ska måndagar vara såhär?
Han sa att han skulle till Märsta....
Denna bild är en ganska bra beskrivning på min dag hittills. Gick upp 6 imorse, kan inte ens försöka beskriva hur gräsligt trött jag var... Kämpade till tåget i slaskvädret. Märker efter 50 meter att det är ett pyttepyttemellanrum mellan min högra sula och resten av skon, vilket gör att mina tår plaskar runt i sunkigt grått snöblask. Jippi.
Efter en seg tågfärd kommer jag fram till Solna station. Var går min buss? Medan jag förvirrat tittar mig omkring efter en skylt eller någon annan ledtråd åt vilket håll jag hittar min buss, glömmer jag att titta efter var jag sätter mina fötter. Pang så snubblar jag över en trottoarkant och kämpar hysteriskt för att hålla balansen, men utan resultat. Lyckas sätta mina fina rosa vantar i slasken men på så vis undvika att hela jag blev gråblaskig. Detta händer mitt i morgonrusningen, snyggt jobbat...! Ringde Tommie och ömkade mig själv när jag väl satt på bussen. Skönt att prata av sig när det känns som man gjort bort sig för hela världen. Bra start på dagen.
Hade dock en bra första praktikdag. När det var dags att åka hem (ska ju på möte strax) missade jag bussen och knatade ner mot Råsunda stadion. Hade jag haft koll hade jag gått åt andra hållet, för bussen kom och åkte förbi de stationer jag just gått förbi. På tåget är det första jag ser denna duva. Vad ska man säga? Försökte jaga ut stackarn men han började veva med vingarna och krashade in i rutan två gånger. Sen vågade jag inte försöka mer. Räddningen blev de två tonåringarna som jagade på han så att han började röra på sig. Sätet hade han ju duktigt bajsat ner vid det här laget. Sen när jag gick av i Rotebro flög han ut ur dörren bredvid mig. Känns skönt att jag fick veta hur det gick. Hade oroat mig massa annars.
mähä
Jag hatar Musse. Och då pratar jag inte om Pigg, utan om den där tönten som springer runt på kanal 6 och slåss med nån stackars beduin. Och Tommie skrattade som aldrig förr. Men jag blir bara arg. Finns det verkligen ingenting vettigare att visa på bästa sändningstid?
Nästa söndag finns det som tur var det. Ambres- en död talar, går då på svt2 kl 20.00. http://www.ambresfilm.com/. Pappa har slitit med den där filmen i åratal nu. Äntligen närmar det sig! Ska bli spännande att ses vad som kommer att skrivas, både innan och efter. Fenomenet är coolt, sen får folk tro vad de vill.
Idag har T och jag varit på mat och dryckmässan. Provsmakade 6 st olika rödviner, men älsklingen körde så han fick nöja sig med småsippar från mitt glas. Mycket mat för kött och ostätare. Men jag är halvveg och laktosintolerant, så jag höll mig till vinet. Blir alltid lika arg när man ser Ingelsta kalkon hägras framför en, för att sen minnas att de minsann använder fårtarmar till sina korvar. Tack och hej för mig! Tommie fick med sig några märkliga korvar hem, kroppkakor medan jag samlade på mig te, indiska matröror och en sockerhällare. Och inte att förglömma, tre stycken olika såser, laktosfria minsann!
Sen pluggade jag, oj vad jag pluggade! Har gått runt hela dagen och haft ångest för min VFU- uppgift som jag skrev om tidigare idag. Men när jag väl satte mig med ett tomt wordblad, instruktionerna och böckerna jag ska använda, lyckades de märkliga instruktionerna bli verklighet. jag lyckades på någon timme åstadkomma en bra början till mina VFU-uppgifter. Nu kan jag sova med gott samvete!
Morgondagen blir en lång dag. Tåget går halv 8, är framme runt 8 i skolan. Kommer smita efter lunch, känns lite sisådär, första dagen och allt, men mamma och jag ska vara hemma hos Emerich runt 12.30. Efter mötet måste jag hem och plugga några timmar, eftersom det tycks som om jag ska utföra mina boksamtal under tisdagen! Sen på kvällen är det möte på jobbet. Och jag som inte jobbat på en hel evighet... Nu ska jag tvinga Tommie från sina skolböcker så jag får prata av mig min söndagsångest. Puss!
Nästa söndag finns det som tur var det. Ambres- en död talar, går då på svt2 kl 20.00. http://www.ambresfilm.com/. Pappa har slitit med den där filmen i åratal nu. Äntligen närmar det sig! Ska bli spännande att ses vad som kommer att skrivas, både innan och efter. Fenomenet är coolt, sen får folk tro vad de vill.
Idag har T och jag varit på mat och dryckmässan. Provsmakade 6 st olika rödviner, men älsklingen körde så han fick nöja sig med småsippar från mitt glas. Mycket mat för kött och ostätare. Men jag är halvveg och laktosintolerant, så jag höll mig till vinet. Blir alltid lika arg när man ser Ingelsta kalkon hägras framför en, för att sen minnas att de minsann använder fårtarmar till sina korvar. Tack och hej för mig! Tommie fick med sig några märkliga korvar hem, kroppkakor medan jag samlade på mig te, indiska matröror och en sockerhällare. Och inte att förglömma, tre stycken olika såser, laktosfria minsann!
Sen pluggade jag, oj vad jag pluggade! Har gått runt hela dagen och haft ångest för min VFU- uppgift som jag skrev om tidigare idag. Men när jag väl satte mig med ett tomt wordblad, instruktionerna och böckerna jag ska använda, lyckades de märkliga instruktionerna bli verklighet. jag lyckades på någon timme åstadkomma en bra början till mina VFU-uppgifter. Nu kan jag sova med gott samvete!
Morgondagen blir en lång dag. Tåget går halv 8, är framme runt 8 i skolan. Kommer smita efter lunch, känns lite sisådär, första dagen och allt, men mamma och jag ska vara hemma hos Emerich runt 12.30. Efter mötet måste jag hem och plugga några timmar, eftersom det tycks som om jag ska utföra mina boksamtal under tisdagen! Sen på kvällen är det möte på jobbet. Och jag som inte jobbat på en hel evighet... Nu ska jag tvinga Tommie från sina skolböcker så jag får prata av mig min söndagsångest. Puss!
Dagen efter
Gårdagskvällen var fruktansvärd. Hade jag haft modet hade jag skurit ut min egen matsäck. Jag var döende. Sen några månader tillbaka började jag misstänka att jag var överkänslig mot mjölkprodukter. Blev svullen och äckelmätt flera timmar efter jag ätit. Så jag började köpa mjölk och fil/yoghurt utan laktos och problemen försvann. Igår åt T och jag middag, underbar vacker och god laxsallad med hemmagjord hovmästarsås. Till efterrätt hade vi köpt ostkaka som vi åt med hallonsylt. Hur jag eller vi för all del, tänkte när ostkakan inhandlades är och förblir ett mysterium. Men ca 20 minuter efter vi ätit upp och satt och tittade på Pirates 3 kom magontet. Kände mig nästan gravid i 8 månaden (som om jag vet hur det känns) och hade så ont så jag inte kunde sitta, ligga eller stå. Till slut grät jag för att jag hade så ont. Min stackars älskade visste inte hur eller vad han skulle göra, men han ringde i alla fall sjukvårdsupplysningen. Men inte kunde dem hjälpa. Rådet de gav var att dricka vatten, det brukar gå över efter ett par timmar. Ostkakan åts vid 21. Vid 02.00 kunde jag somna utan att vara suicidal. Fruktansvärt. Aldrig i hela mitt liv att jag äter en ostkaka igen. Det var det det.
Nu sitter jag och ska välja ut en dikt av Barbro Lindgren och "ett kapitel ur ngn av kursens barnböcker eller en bilderbok." Dessa ska sedan under VFU:n (verksamhetsförlagt utbildning) jag jobba med i barngrupper om 5-6 stycken för att se vad man kan få ut av ett boksamtal. Jag börjar misstänka att jag är korkad på riktigt, men jag förstår inte instruktionen. Att man bara ska välja ett kapitel ur en bok förstår jag, men innebär detta att man enbart ska välja ett kapitel ur bilderboken också? Inte nog med att jag tycker att det är svårt att läsa en bilderbok för en grupp barn då man måste försöka visa bilderna samtidigt, ska man dessutom bara välja ett kapitel? Sen ska vi dessutom motivera varför en viss barnbok är bra att arbeta med i en år 4-klass. Motiveringen måste innehålla ett språkutvecklande perspektiv. Eh? Har hittat en bok om asperbers (från litteraturlistan), men ett språkutvecklande perspektiv...? Wish me luck....
Om en timme ska vi åka till mässan, mat och dryck. Whereever there will be food- there we will be..=)
gonatt
Bli aldrig överkänslig mot laktos. Det är fruktansvärt!
Och så kom vintern!
Lördag kväll. Nu är jag frisk, men lik förbannat sitter jag hemma. Min forne festprisse till karl sitter i köket och pluggar. Jag drömmer om musik, barer, människor. Jag vill ut! Jag vill leva mitt 25-åriga liv som det borde levas! Dessvärre är jag för lat och för fattig för att faktiskt ta tag i detta problem.
Vi ska äta sallad ikväll- jag med lax och T med kött i någon form. Mums! Igår när jag ställde mig på vågen på morgonen hade jag gått ned 0,9 kg. Nästan ett kilo mellan måndag till fredag! Jag kan om jag vill, det är klart! Men nu vågar jag nog inte väga mig igen förrän kanske tisdag- var hemma hos mamma och hennes sambo igår. Mamma var på sin yogamassage kurs, så hennes sambo och jag åt och drack rödvin tills vi storknade, eller till halv tio när mamma kom hem. Då drog vi fram ost, kex och vindruvor och åt lite till. Sen till frukost lyxade jag till det med tre rostmackor med ost och jordgubbssylt. Eftersom vi aldrig köper hem rostbröd får man ju passa på att njuta! Sen fyllde jag på min kaffekopp och gick upp på övervåningen (äntligen har jag en övervåning igen!!!) och glodde på nån halvfånig romantisk komedi. Helt underbart! Sen var det dags att sätta sig i bilen och åka hem. Det var dagens höjdpunkt, vit härlig snö så långt ögat kunde nå, solen sken, och jag var utvilad. Satte på min GES-skiva och skrålade igenom nästan alla låtar på väg hem. Lyckan var obeskrivlig. När jag var hemma vid halv två sov T fortfarande. (Han hade gått båtvakt till 06 på morgonen.) Undrar om han kommer somna inatt?
På måndag börjar min VFU- ska bli tokkul. Ska ha boksamtal om en dikt och en prosatext med en grupp på 5-6 barn. Sen ska jag även intervjua personal och eventuellt skolledningen om deras syn på barnlitteratur och dess funktion. Vid lunch på måndag ska jag och mamma hem till Emerich (Roth) och delta i ett möte som Emerichfondens styrelse ska ha. Min duktiga mamma har tillsammans med Emerich börjat jobba med ett projekt. Mer info kommer, tror det kan bli riktigt stort.
Ok Malin, jag sitter hemma en lördagkväll och tråkar, så jag följer i dina fotspår. Here goes:
Vad gjorde du för tio år sedan? Var 15 år gammal och antagligen bland de jobbigaste tomåringarna som kan gå i ett par skor. Förlåt mamma för att jag var ett monster! Vad gjorde du för Ett år sedan? Pluggade arslet av mig. Gick på södertörn och läste muntlig och skriftlig framställning, idéhistoria och vetenskapsteori. Plus att jag gick på Poppius två kvällar i veckan och gjorde nästan inget annat än att skriva och skriva och skriva..... Fem Snaskisar du gillar:Lakrits i alla dess former och färger! 70 % choklad. M-kulor är jag sjukt svag för. Popcorn med cola på bio- oslagbart! Vet inte om sprit är tillåtet att räkna med, men nu tar jag mig friheten: Cosmopolitan, mums! Fem Låtar du kan texten till utantill: Always- Bon Jovi. Livin on a prayer- Bon Jovi. Lemon tree- artist ? Lucky- Britney Spers. Truly, madly deeply- Savage Garden. Och sen förvisso de flesta andra BJ låtar också... Vad skulle du göra om du var miljönär: Betala tillbaka mina vidriga studielån. Plugga OCH leva lyx. Dra utomlands med älskling hela sommaren. Helt klart köpa en liten cab.. Tre dåliga vanor: Bita på nagelbanden, sex and the city beroende, kör för fort. Fem saker du gillar att göra: Köra för fort, shoeshopping, vara på riktigt sköna fester, skriva, yoga. Fem saker du aldrig skulle klä dig i: tröjor man visar magen i, ankelboots (fattar inte den trenden), nätlinne, regnbågsfärgade strumpbyxor, canadian goose-jacka. Nevah! Fyra favoritsaker: Silverringen mamma gjort, min almanacka, datorn och sex and the city-boxen.
Vi ska äta sallad ikväll- jag med lax och T med kött i någon form. Mums! Igår när jag ställde mig på vågen på morgonen hade jag gått ned 0,9 kg. Nästan ett kilo mellan måndag till fredag! Jag kan om jag vill, det är klart! Men nu vågar jag nog inte väga mig igen förrän kanske tisdag- var hemma hos mamma och hennes sambo igår. Mamma var på sin yogamassage kurs, så hennes sambo och jag åt och drack rödvin tills vi storknade, eller till halv tio när mamma kom hem. Då drog vi fram ost, kex och vindruvor och åt lite till. Sen till frukost lyxade jag till det med tre rostmackor med ost och jordgubbssylt. Eftersom vi aldrig köper hem rostbröd får man ju passa på att njuta! Sen fyllde jag på min kaffekopp och gick upp på övervåningen (äntligen har jag en övervåning igen!!!) och glodde på nån halvfånig romantisk komedi. Helt underbart! Sen var det dags att sätta sig i bilen och åka hem. Det var dagens höjdpunkt, vit härlig snö så långt ögat kunde nå, solen sken, och jag var utvilad. Satte på min GES-skiva och skrålade igenom nästan alla låtar på väg hem. Lyckan var obeskrivlig. När jag var hemma vid halv två sov T fortfarande. (Han hade gått båtvakt till 06 på morgonen.) Undrar om han kommer somna inatt?
På måndag börjar min VFU- ska bli tokkul. Ska ha boksamtal om en dikt och en prosatext med en grupp på 5-6 barn. Sen ska jag även intervjua personal och eventuellt skolledningen om deras syn på barnlitteratur och dess funktion. Vid lunch på måndag ska jag och mamma hem till Emerich (Roth) och delta i ett möte som Emerichfondens styrelse ska ha. Min duktiga mamma har tillsammans med Emerich börjat jobba med ett projekt. Mer info kommer, tror det kan bli riktigt stort.
Ok Malin, jag sitter hemma en lördagkväll och tråkar, så jag följer i dina fotspår. Here goes:
Detta blev verkligen det längsta inlägget hittills. Får jag i mig en cosmo eller två kanske jag skriver om det jag egentligen tänkte skriva om. Ciao!
Nu kan vintern komma!
Efter en och en halv timme, ömsom i regnrusk, ömsom i ett kallt garage, har jag och Tommie kämpat med att byta till vinterdäck på våra små Fiestapärlor! Nu kan stormen komma! Men som Tommie sa, tar väl ändå en månad till och då är däcken redo att hänga in handduken. Så jag hoppas få se lite eller mycket snö innan helgen är över! Någon annan som är trött på regnrusket? Tänkte väl det...! Blev ingen riktig middag idag- åt jordens lunch vid 12 och en liten macka hos Tommies föräldrar innan däckbytet, så hungern infann sig aldrig på riktigt. Nu är det ändå försent, ska inte äta efter 18. Men nu när helgen gör entré lär man väl falla ner i gamla vanor igen.
Dagen började ytterst harmoniskt. Klockan ringde 07.00- snoozade. Snoozade lite till. Gick sedan upp runt 08.00 och åt trevlig frukost både prinsen och jag. Sen frågade jag Tommie vad klockan var. Då var harmonin över. Jag började 09.00. Mitt tåg gick från stationen 08.17. Nu var klockan 08.20. Fråga mig intre hur eller vad eller varför jag tryckte på snooze och var helcool hela morgonen. Jag började dock ana oråd när vi drog upp persiennerna i köket och jag insåg att det var väldans ljust ute! Med panik fick jag slänga mig in i duschen och överge min underbara kopp kaffe som jag bara hunnit dricka några klunkar ur. Tur ibland att man har racerbilen, blir ju tyvärr lite dyrt att åka med trängselskatter, parkering och bensin. Men när alternativet är att komma en timme sent är det inte mycket att fundera över. 10 minuter sen blev jag nu. Men jobbigt var det.
Jag önskar så att jag kunde berätta om alla stolliga typer vi har i klassen- för tro mig- åtminstone två orginal har vi. Men då jag inte vet vem som läser denna blogg och eftersom jag tillhör den fantastiska lilla skaran som inte vill såra eller hänga ut någon så kan jag inte berätta om dessa personer. Men ååå vad jag vill!
Imorgon är det fredag, Tommie den svikaren är båtvakt med Ludde hela natten. Min underbara mamma med sambo har ju köpt hus i Enköping/Bålsta, så jag åker nog dit ut efter plugget imorgon och njuter av mat, vin och en tänd brasa istället. Det jag ser fram emot mest, är lugnet. Ska kura upp i "röda rummet" med en filt, ett glas rödvin och en av alla de böcker jag fortfarande har kvar att läsa, och bara njuuuuuuuuta...
Dagen började ytterst harmoniskt. Klockan ringde 07.00- snoozade. Snoozade lite till. Gick sedan upp runt 08.00 och åt trevlig frukost både prinsen och jag. Sen frågade jag Tommie vad klockan var. Då var harmonin över. Jag började 09.00. Mitt tåg gick från stationen 08.17. Nu var klockan 08.20. Fråga mig intre hur eller vad eller varför jag tryckte på snooze och var helcool hela morgonen. Jag började dock ana oråd när vi drog upp persiennerna i köket och jag insåg att det var väldans ljust ute! Med panik fick jag slänga mig in i duschen och överge min underbara kopp kaffe som jag bara hunnit dricka några klunkar ur. Tur ibland att man har racerbilen, blir ju tyvärr lite dyrt att åka med trängselskatter, parkering och bensin. Men när alternativet är att komma en timme sent är det inte mycket att fundera över. 10 minuter sen blev jag nu. Men jobbigt var det.
Jag önskar så att jag kunde berätta om alla stolliga typer vi har i klassen- för tro mig- åtminstone två orginal har vi. Men då jag inte vet vem som läser denna blogg och eftersom jag tillhör den fantastiska lilla skaran som inte vill såra eller hänga ut någon så kan jag inte berätta om dessa personer. Men ååå vad jag vill!
Imorgon är det fredag, Tommie den svikaren är båtvakt med Ludde hela natten. Min underbara mamma med sambo har ju köpt hus i Enköping/Bålsta, så jag åker nog dit ut efter plugget imorgon och njuter av mat, vin och en tänd brasa istället. Det jag ser fram emot mest, är lugnet. Ska kura upp i "röda rummet" med en filt, ett glas rödvin och en av alla de böcker jag fortfarande har kvar att läsa, och bara njuuuuuuuuta...
När världen sviker.
Vad säger man när unga dör? Det som i princip varit vardagsmat i landet långt långt borta har kommit nära så nära. En förort norr om Helsingfors har drabbats av en tragedi. Kunde lika gärna ha hänt här. Eftersom jag så fort det händer någon skummar fram information på flashback (nyfiken som man är), har jag läst brevet denna lilla 18-åring lämnade bakom sig. Några timmar innan han sköt ihjäl sju skolkamrater och rektorn. Sen tog han sitt eget liv. En förvirrad pojke med övertro på sig själv- såg sig själv som en GUD och var övertygad om att hans dåd var rätt att utföra. Han visste att det skulle skrivas att han var psykopat och skrev att det inte kunde skyllas på dataspel, uppväxt eller föräldrar. Allt han älskade var att hata.
Hur kan en pojke leva i en sådan vanföreställning om världen? Var finns de vuxna? Läste också någonstans att han blivit mer och mer inåtbunden det senaste året. Varför reagerar då ingen? Känns så JÄVLA tragiskt att såna här saker får hända. VAR ÄR DE VUXNA????????????????????????
Fan vad arg jag blir. Ursäkta svordomarna. Men det finns inget som gör mig så upprörd som när ungdomar lämnas ensamma med sådana snedvridna bilder av verkligheten. Här i Sverige bragdes ju 16-åringen Riccardo om sitt liv. Alla är offer- även de som utför sparkarna eller håller i pistolen.
Annars flyter livet på som vanligt- just slagit på Greys anatomy s(stavning?) om jag nu missar början av. Tommie och jag kom hem från yogan för 30 min sen. Var tyvärr inte min favvoinstruktör så det kändes mer som ett hetsigt workoutpass än avslappnande yoga. Men man får väl vara glad för den träning man får. Idag har jag förövrigt också ätit duktigt- känns skönt att inte ha dåligt samvete när man går och lägger sig!
Fick lägenheten besiktigad idag också, inga konstigheter. Skönt att ha det överstökat, nu väntar jag bara på ombildningsbesked från sollentunahem. Läst som en tok idag också, och lånat de sista böckerna jag behövde från Solna bibliotek. Helt ikapp med läsningen, jag e grym!
Nu ska jag försöka ta igen de första 7 minuterna på G.A.. Blir nog inte så svårt.
Cosmopolitan...
Ja, jag vet att det bara var drygt en timme sedan jag skrev sist, men jag kan inte låta bli. Efter en mycket delikat middag (åt bara en halv potatis) satte jag och Tommie oss och drack kaffe och babblade om massa konstiga saker som vanligt. Men vad som icke hör till vanligheterna är att Tommie reser sig upp och meddelar att han ska blanda en Cosmopolitan till mig. Bara sådär! Och för en gångs skull hade vi alla ingredienser hemma; cointreau, vodka, tranbärsjuice och lime. Och dra på trissor, även isbitar! Han gör några mindre smidiga moves med centilitermätaren i glas medan jag högt ber Gud att inte låta honom tappa den. Jag hör något mumlande om filmen Cocktail när han sedan börjar jonglera med en (!) lime... Allt höll, så nu står en oootroligt fin och god cosmo på vardagsrumsbordet framför mig. En tisdagkväll i mjukisbyxor och cocktails. Får väl fira att jag sakta men säkert håller på att bli frisk. Skål!
Efter tårarna.
Jag har grinat. Åt vad är för privat för at hänga ut här, men jag var riktigt riktigt ledsen. Jag hoppas bara att allt ordnar sig, jag tänker i alla fall fortsätta kämpa tills det gör det.
När man gråtit känns det som om man vore 5 år och blir trött och bara vill ha tröst. Massor av tröst. Tur att man inte bor själv, kände mig så liten så liten när jag kröp upp i hans famn. Tack för att du finns älsklingen min! Men trots att man slutat gråta och fått sin tröst så stannar den där orosgnagande känslan kvar i magen. Jag sov 10 min i soffan, som om någon bara dragit ned rullgardinen framför ögonen som var röda och söndergråtna. Vilan behövdes.
Idag har jag läst hela dagen, Den osynliga flickan av någonting Ellis. Handlade om en 10-årig flicka som levde i Afghanistan, året innan USA tvingade Talibanerna bort från makten. Jag har aldrig brytt mig om att sätta min in i vad som sker där långt långt borta, men när man får "ett ansikte" är det lättare att förstå. Jag har till och med lärt mig att ordet taliban betyder "skriftlärd"- för att de så hårt följer koranens regler. Men läsa tycks dock inte alla kunna göra. Läste nu i tidningen att det bombats i Afghanistan, första gången som jag läste en artikel om bombningar eller terrorattentat. Det är så ofta och så mycket att det bara passerar.Man säger "usch", skakar på huvudet och lever vidare. Tänk om alla förstod vilken tur vi ändå har, och kunde visa tacksamhet.
Har en hel del att läsa ikväll också. Imorgon då jag inte har någon föreläsning måste jag åka till Solna och leta efter några böcker. Vore skönt att hinna med det utan att stressa ihjäl sig. Men innan jag kan läsa vidare måste jag utfodras, Tommies hasselbackspotatis (som jag bara kommer smaka av) och min vitlökslax väntar i ugnen. Mums!
Ikväll ska jag glo på TV som en idiot från 20-23, Ugly Betty, DH och USA avsnittet av Heroes som sänts idag på dagen. Men nu e jag bara hungrig. Åt sallad till lunch idag och åt ganska bra igår också. Kanske åtminstone lyckas gå ner ett kilo. Just nu är jag tacksam för allt!
När man gråtit känns det som om man vore 5 år och blir trött och bara vill ha tröst. Massor av tröst. Tur att man inte bor själv, kände mig så liten så liten när jag kröp upp i hans famn. Tack för att du finns älsklingen min! Men trots att man slutat gråta och fått sin tröst så stannar den där orosgnagande känslan kvar i magen. Jag sov 10 min i soffan, som om någon bara dragit ned rullgardinen framför ögonen som var röda och söndergråtna. Vilan behövdes.
Idag har jag läst hela dagen, Den osynliga flickan av någonting Ellis. Handlade om en 10-årig flicka som levde i Afghanistan, året innan USA tvingade Talibanerna bort från makten. Jag har aldrig brytt mig om att sätta min in i vad som sker där långt långt borta, men när man får "ett ansikte" är det lättare att förstå. Jag har till och med lärt mig att ordet taliban betyder "skriftlärd"- för att de så hårt följer koranens regler. Men läsa tycks dock inte alla kunna göra. Läste nu i tidningen att det bombats i Afghanistan, första gången som jag läste en artikel om bombningar eller terrorattentat. Det är så ofta och så mycket att det bara passerar.Man säger "usch", skakar på huvudet och lever vidare. Tänk om alla förstod vilken tur vi ändå har, och kunde visa tacksamhet.
Har en hel del att läsa ikväll också. Imorgon då jag inte har någon föreläsning måste jag åka till Solna och leta efter några böcker. Vore skönt att hinna med det utan att stressa ihjäl sig. Men innan jag kan läsa vidare måste jag utfodras, Tommies hasselbackspotatis (som jag bara kommer smaka av) och min vitlökslax väntar i ugnen. Mums!
Ikväll ska jag glo på TV som en idiot från 20-23, Ugly Betty, DH och USA avsnittet av Heroes som sänts idag på dagen. Men nu e jag bara hungrig. Åt sallad till lunch idag och åt ganska bra igår också. Kanske åtminstone lyckas gå ner ett kilo. Just nu är jag tacksam för allt!
hetsbantning
Detta måste vara en av de mest miserabla söndagskvällar jag någonsin haft... Att jag är sjuk har jag nog poängterat nog många gånger- och det hade varit helt ok att vara det om jag inte skulle jobbat i helgen och nu även gått miste om en födelsedagsfest... Ellie fyller år och har fest på söder ikväll. KYTV gänget är där, och det skulle blivit såååå kul... Istället fördriver jag tiden framför ensam mamma söker, och gråter över kvällens outfit som nu får festa ensam i garderoben.
Om exakt 3 veckor, den 25 nov kommer pappasdokumentärfilm gå på svt 2 kl 20. Men veckan innan kommer det vara en förhandsvisning där Adam och jag ska hjälpa till i baren. Det blir en intressant upplevelse, hjälp! Saken är den att som bartender måste man ju ha en sjysst oufit. Jag tänker min svarta väst med vit skjorta. Passande. Har dessvärre gått upp några kilo sen jag köpte den. Så nu har jag exakt 12 dagar på mig att gå ner åtminstone 2 kg. Hur ska detta gå har jag ingen aning om. Varma koppen, någon?
vänner
Att ha sanna vänner är få förunnat. Men den lyckan har jag. En människa som är en del av mig men ändå står utanför och kan se sånt som är oklart för mig. Som natt och dag. Som jord och luft. Men ändå så nära. Det finns få som kan göra mig så illa- men som jag samtidigt inte kan vara arg på särskilt länge. Långsinthet finns inte- bara kärlek. Man behöver inte bo på samma gata- inte ens i samma län- vänskapen finns där ändå. När som helst, om vad som helst, hur som helst. Utan dig är jag ingenting...!
Söndag. Fortfarande sjuk. Hittade kocilliana hemma hos mamma- fick för första gången på länge en natt i ro. Hostan är fortfarande hemsk- men aningen bättre. Nu har förkylningen kommit ikapp istället.
Jag har ett problem. Jag ska läsa Barnen från Frostmofjället, men har inte lyckats få tag på den. Så jag måste läsa den på Internet. Hemskt att sitta och stirra på en skärm så länge- är ju inte direkt en kort bilderbok jag ska plöja igenom... Har idag och imorgon på mig. Ska dessutom hinna läsa massa annat också. Sa jag att jag är sjuk och orkeslös? =)
Söndag. Fortfarande sjuk. Hittade kocilliana hemma hos mamma- fick för första gången på länge en natt i ro. Hostan är fortfarande hemsk- men aningen bättre. Nu har förkylningen kommit ikapp istället.
Jag har ett problem. Jag ska läsa Barnen från Frostmofjället, men har inte lyckats få tag på den. Så jag måste läsa den på Internet. Hemskt att sitta och stirra på en skärm så länge- är ju inte direkt en kort bilderbok jag ska plöja igenom... Har idag och imorgon på mig. Ska dessutom hinna läsa massa annat också. Sa jag att jag är sjuk och orkeslös? =)
frukost
Mest bakfull vinner. Är det inte ofta så som dagen efter en kalasfylla ska vara. Här hemma brukar vi jämt vältra oss i vem som mår sämst, som om det vore någon heder i det! Märkligt egentligen... Tanken slog mig nu när jag insåg att detta är första helgen på länge då jag faktiskt slipper bakfylla. Visserligen skulle jag nog nästan hellre vara bakfull nu än må som jag gör... Druckit te med honung, ätit rostbröd och sitter i soffan med täcket över mig och datorn i knät. Sex and the city tickar som vanligt på i bakgrunden. Man tycker ju att jag borde vara trött på den efter sisådär 5-6 genomtittningar på mindre än ett år, men icke. Ska nog sova lite, ett försök att ta igen nattens förlorade sömn. Sen ska jag ta tag i lite läsande, får åtminstone passa på att få skolarbete gjort när jag ändå spenderar helgen inomhus. Fattig blir jag också, och jag som hade räknat med min lön. Ibland är livet grymt..
ynklig och sjuk
Var jag pessimist igår är det än värre idag... Min förkylning har satt sina järnklor i mig. Jobbar egentligen hela helgen, men efter denna mardrömsnatt fick jag ringa och sjukskriva mig... Knappt sovit alls, hostat så att det kändes som jag skulle kräkas och halsen är totalt söndertrasad. Jag mår totalt skit!!!
Älskar hur läkarvården i Sverige fungerar. Hänger på telefonen från fem i åtta eftersom jag måste till Löwenströmska (min vårdcentral tror tydligen inte att folk blir sjuka under helger). Men eftersom jag inte har feber så får jag nöja mig med två förslag på hostdämpande som finns på apoteket. Tommie upplyser mig om att dem är värdelösa. Tack för hjälpen sjukhuset! Det enda som kan dämpa mitt helvete är kocilliana, jag vet det.
Älskar hur läkarvården i Sverige fungerar. Hänger på telefonen från fem i åtta eftersom jag måste till Löwenströmska (min vårdcentral tror tydligen inte att folk blir sjuka under helger). Men eftersom jag inte har feber så får jag nöja mig med två förslag på hostdämpande som finns på apoteket. Tommie upplyser mig om att dem är värdelösa. Tack för hjälpen sjukhuset! Det enda som kan dämpa mitt helvete är kocilliana, jag vet det.
Fredag kväll med datorn i soffan och Idol på TV
Ibland ger man upp. Idag är en sån dag. Dagen började med att Tommie väckte mig halv tio för att meddela att resten av familjen (förutom bror och jag som sov som två grisar) hade ätit frukost. Utan mig! Jag hade redan kvällen innan börjat se fram emot familjens första lantfrukost med ägg och juice och rostbröd och kaffe... Drömmen blev kraschad innan jag ens hunnit slå upp ögonen. Sur och arg som ett bi gick jag ner för trappan, rakt förbi min stackars Tommie som inte fattade vad han dragit igång, och satte mig i fåtöljen i röda rummet där mamma satt och lyssnade på hennes sambo som talade i telefon. Mamma och Tommie tittade på mig som en elefant gått in i rummet tills jag fått dem att lova att äta frukost en gång till, MED mig och bror.
Hade i alla fall en toppenmysig kväll i Ekolsund, dock hade brorsan inte ens fattat att vi skulle komma på middag och att det var DÄRFÖR han tagit ledigt från jobbet... Hallå, någon hemma? Drack rosévin och åt afterrätt (after eight) tills vi storknade. Vid 23 var det tyst och släckt i hela huset förutom lilla Zorro som tassade omkring på nedervåningen utan att våga sig upp för trappan. Knäpp.
Några timmar efter frukosten åkte vi hem och jag stressade runt hemma innan jag åkte in mot stan. Där hämtade Karin upp mig och satte sikte mot Farsta och lunch i Millis nya och snart nyrenoverade lägenhet. Var hur fint som helst!
Nu är jag hemma och ätit lite middag i min ensamhet. Jag är trött, pmsig, tokförkyld, less, deprimerad och ska jobba imorgon... Plus att jag har HUR MYCKET litteratur som helst som ligger och väntar på skrivbordet. Vet bara inte när det ska hinnas läsas.
På onsdag ska min lägenhet beskiktigs inför bytet. Oroar mig inte alls , den e lika fin som när jag flyttade in för drygt två år sedan.
Funderade på Karma idag. Finns det? Jag vill tro att det gör det, men varför sker då jobbiga saker människor om inte alls förtjänar det? Och människor som ljuger, maipulerar och kör över andra, varför ska dem friskrivas från ansvar och förpliktelser? Jag hoppas att jag är en "god" människa, jag vill och försöker i alla fall att vara det. jag vill visa människor att jag tycker om dem och försöka ge av min inre glädje så mycket jag bara kan. Ibland känns det som om man aldrig nåt kommer att få tillbaka. Eller jag kanske bara inbillar mig att jag gör mitt bästa att behandla alla runt omkring mig och de jag älskar med respekt? Jag vet inte. Jag tycker inte om mig själv när jag är så här negativ. Men ibland ger man upp. Idag är en sån dag.
Hade i alla fall en toppenmysig kväll i Ekolsund, dock hade brorsan inte ens fattat att vi skulle komma på middag och att det var DÄRFÖR han tagit ledigt från jobbet... Hallå, någon hemma? Drack rosévin och åt afterrätt (after eight) tills vi storknade. Vid 23 var det tyst och släckt i hela huset förutom lilla Zorro som tassade omkring på nedervåningen utan att våga sig upp för trappan. Knäpp.
Några timmar efter frukosten åkte vi hem och jag stressade runt hemma innan jag åkte in mot stan. Där hämtade Karin upp mig och satte sikte mot Farsta och lunch i Millis nya och snart nyrenoverade lägenhet. Var hur fint som helst!
Nu är jag hemma och ätit lite middag i min ensamhet. Jag är trött, pmsig, tokförkyld, less, deprimerad och ska jobba imorgon... Plus att jag har HUR MYCKET litteratur som helst som ligger och väntar på skrivbordet. Vet bara inte när det ska hinnas läsas.
På onsdag ska min lägenhet beskiktigs inför bytet. Oroar mig inte alls , den e lika fin som när jag flyttade in för drygt två år sedan.
Funderade på Karma idag. Finns det? Jag vill tro att det gör det, men varför sker då jobbiga saker människor om inte alls förtjänar det? Och människor som ljuger, maipulerar och kör över andra, varför ska dem friskrivas från ansvar och förpliktelser? Jag hoppas att jag är en "god" människa, jag vill och försöker i alla fall att vara det. jag vill visa människor att jag tycker om dem och försöka ge av min inre glädje så mycket jag bara kan. Ibland känns det som om man aldrig nåt kommer att få tillbaka. Eller jag kanske bara inbillar mig att jag gör mitt bästa att behandla alla runt omkring mig och de jag älskar med respekt? Jag vet inte. Jag tycker inte om mig själv när jag är så här negativ. Men ibland ger man upp. Idag är en sån dag.
idioter!
Så klart så blev inte gårdagens planer så som vi tänkt. Istället för mysig middag med lax och vin hemma hos Milli slet vi alla tre som djur med städning i Karins hus som såldes idag. När Karin ringd vid fyra och var hyfsat knäckt var det bara att dra på sig trasbyxor och sätta sig i bilen och åka till Vallentuna. Var där runt 17 och Milli kom ca en och en halv timme senare. Höll sedan på att städa som tokar till halv tio när vi utmattade åkte hem till Karins föräldrari Frösunda prästgård och åt middag och tittade på Freedom Writers. Sjukt bra film förövrigt som jag vann ien utlottning i Lärarstudenten (en tidning). Fick hem den på posten igår, ibland ska man ha tur!
Slogs av en sak när jag var inne på facebook. Alla dessa "causes"- först fick jag dåligt samvete för att jag ignorerade barncancerfonden, men sen slog det mig. Vad hjälper det dem att jag går med i en grupp på facebook? Det är en sak att skänka pengar- det gör nytta. Men att vara med i en grupp? Nej jag fattar inte. Förklara gärna så lovar jag att tänka om.
För övrigt är jag fortfarande sjuk. En tant flyttade faktiskt på sig nu på pendeln. Jag förstår henne. Jag skulle inte heller vilja sitta bredvid en förkyld mig med rethosta på pendeln strax innan helgen. Förlåt, men jag var tvungen att åka tåg för att komma hem..!
Nu ska jag dra upp Tommie ur soffan, vi ska hem till mamma i Ekolsund och äta middag och sova över. Adam fick tom ledigt från jobbet så vi kan umgås hela familjen för en gångs skull. Nu ska mamma och jag snora ikapp. Mysigt.
