Fredag kväll med datorn i soffan och Idol på TV
Ibland ger man upp. Idag är en sån dag. Dagen började med att Tommie väckte mig halv tio för att meddela att resten av familjen (förutom bror och jag som sov som två grisar) hade ätit frukost. Utan mig! Jag hade redan kvällen innan börjat se fram emot familjens första lantfrukost med ägg och juice och rostbröd och kaffe... Drömmen blev kraschad innan jag ens hunnit slå upp ögonen. Sur och arg som ett bi gick jag ner för trappan, rakt förbi min stackars Tommie som inte fattade vad han dragit igång, och satte mig i fåtöljen i röda rummet där mamma satt och lyssnade på hennes sambo som talade i telefon. Mamma och Tommie tittade på mig som en elefant gått in i rummet tills jag fått dem att lova att äta frukost en gång till, MED mig och bror.
Hade i alla fall en toppenmysig kväll i Ekolsund, dock hade brorsan inte ens fattat att vi skulle komma på middag och att det var DÄRFÖR han tagit ledigt från jobbet... Hallå, någon hemma? Drack rosévin och åt afterrätt (after eight) tills vi storknade. Vid 23 var det tyst och släckt i hela huset förutom lilla Zorro som tassade omkring på nedervåningen utan att våga sig upp för trappan. Knäpp.
Några timmar efter frukosten åkte vi hem och jag stressade runt hemma innan jag åkte in mot stan. Där hämtade Karin upp mig och satte sikte mot Farsta och lunch i Millis nya och snart nyrenoverade lägenhet. Var hur fint som helst!
Nu är jag hemma och ätit lite middag i min ensamhet. Jag är trött, pmsig, tokförkyld, less, deprimerad och ska jobba imorgon... Plus att jag har HUR MYCKET litteratur som helst som ligger och väntar på skrivbordet. Vet bara inte när det ska hinnas läsas.
På onsdag ska min lägenhet beskiktigs inför bytet. Oroar mig inte alls , den e lika fin som när jag flyttade in för drygt två år sedan.
Funderade på Karma idag. Finns det? Jag vill tro att det gör det, men varför sker då jobbiga saker människor om inte alls förtjänar det? Och människor som ljuger, maipulerar och kör över andra, varför ska dem friskrivas från ansvar och förpliktelser? Jag hoppas att jag är en "god" människa, jag vill och försöker i alla fall att vara det. jag vill visa människor att jag tycker om dem och försöka ge av min inre glädje så mycket jag bara kan. Ibland känns det som om man aldrig nåt kommer att få tillbaka. Eller jag kanske bara inbillar mig att jag gör mitt bästa att behandla alla runt omkring mig och de jag älskar med respekt? Jag vet inte. Jag tycker inte om mig själv när jag är så här negativ. Men ibland ger man upp. Idag är en sån dag.
Hade i alla fall en toppenmysig kväll i Ekolsund, dock hade brorsan inte ens fattat att vi skulle komma på middag och att det var DÄRFÖR han tagit ledigt från jobbet... Hallå, någon hemma? Drack rosévin och åt afterrätt (after eight) tills vi storknade. Vid 23 var det tyst och släckt i hela huset förutom lilla Zorro som tassade omkring på nedervåningen utan att våga sig upp för trappan. Knäpp.
Några timmar efter frukosten åkte vi hem och jag stressade runt hemma innan jag åkte in mot stan. Där hämtade Karin upp mig och satte sikte mot Farsta och lunch i Millis nya och snart nyrenoverade lägenhet. Var hur fint som helst!
Nu är jag hemma och ätit lite middag i min ensamhet. Jag är trött, pmsig, tokförkyld, less, deprimerad och ska jobba imorgon... Plus att jag har HUR MYCKET litteratur som helst som ligger och väntar på skrivbordet. Vet bara inte när det ska hinnas läsas.
På onsdag ska min lägenhet beskiktigs inför bytet. Oroar mig inte alls , den e lika fin som när jag flyttade in för drygt två år sedan.
Funderade på Karma idag. Finns det? Jag vill tro att det gör det, men varför sker då jobbiga saker människor om inte alls förtjänar det? Och människor som ljuger, maipulerar och kör över andra, varför ska dem friskrivas från ansvar och förpliktelser? Jag hoppas att jag är en "god" människa, jag vill och försöker i alla fall att vara det. jag vill visa människor att jag tycker om dem och försöka ge av min inre glädje så mycket jag bara kan. Ibland känns det som om man aldrig nåt kommer att få tillbaka. Eller jag kanske bara inbillar mig att jag gör mitt bästa att behandla alla runt omkring mig och de jag älskar med respekt? Jag vet inte. Jag tycker inte om mig själv när jag är så här negativ. Men ibland ger man upp. Idag är en sån dag.
Kommentarer
Trackback
