Mjölk med kaffe?
Nu sitter jag i vårt nystädade vardagsrum med datorn på fåtöljarmstödet och en god kopp kaffe med massa mjölk framför mig på vardagsrumsbordet. TV:n visar Semestersvenskar och utanför fönstret är det behagligt ljust och jag skymtar snötäcket på huset nedanför. Livet är ganska bra.
Jag vet att det var länge sen jag skrev. Men jag har faktiskt ingen förklaring. Kanske blev jag förbannad på att bildbloggen nästan aldrig funkade och bloggstrejkade, eller så är jag bara lat, eller så har skolan och mattekursen jag läser krävt lite för mycket av min energi, eller så började jag reflektera över livet efter NY-resan utan att jag egentligen kom fram till något. Eller en blandning av allt detta. Men trots att det ha gått några veckor nu, så ska jag motvilligt erkänna att att inte blogga, känns lite som att ha en kär vän långt borta. Man tänker alltid på den, men tar av okänd anledning aldrig tag i det och plockar upp telefonen eller slänger iväg ett mail. Vissa saker går helt enkelt inte att förklara.
Idag är jag lite dagen-efter-hängig. Men det var värt det! Länge har T och jag velat bjuda min underbara skolkompis Hanna och hennes kille på middag, men aldrig lyckats få till det. Nu igår tänkte vi var perfekt, men eftersom de har två små underbara barn som är så gulliga att man nästan smäller av, är det svårt för dem att komma hemifrån. Så istället för att de kom hem till oss på middag, kom vi hem till dem, MED middag. Till förrätt blev det stekt bröd med scampi, vitlök, chili och persilja. Nästan aningen för starkt, men underbart gott! Till varmrätt blev det potatisgratäng, svensk oxfile till dem och kycklingfile till mig (otippat), sallad, rödvinssås, aioli och bea. Och till efterrätt, blåbärspaj med vaniljglass. Vi var sjukt mätta efter vår underbara måltid. Till maten dracks det vitt vin, rött vin, öl och dooleys till tjejerna och whiskey till killarna. Sen spelade vi ett roligt parspel som gick ut på att man parvis ska bli varse om hur bra man egentligen känner varandra. Det som egenligen kom fram är hur pojkar och flickor tänker MYCKET olika... Sen körde vi både Buzz och Buzz junior. Jag vann de första och T det andra. Antar att det blir revanchmatch snart... När vi kollade på klockan efter ett tag upptäckte vi att den hade blivit halv 3 på natten och att det nog var dags att åka hem. Aldrig har 9 timmar gått så fort! Jag är så glad och lycklig för att de har kommit in i mitt liv! Det känns sällan som man hittar nya själsfränder på "äldre dar" utan mina vapendragare är de jag hållt kära sen jag var pytti. Och er vill jag aldrig vara utan!
Ikväll ska vi åka hela vägen ut till T's föräldrar i Nyköping. Tydligen ska deras kök NÄSTAN vara på plats, ska bli superkul att se hur det blev! Hans pappa fyllde år för några veckor sen, men när vi skulle dit sist blev hans mamma sjuk så då får vi ta det nu istället! Jag får köra en uppdatering imorgon om skolan och jadajada... Dags att plocka upp luren och skicka iväg det där mailet lite oftare!
/N
Changeling
Men New York då, hur var det där? Så klart älskade jag staden. Något enormt. Jag kan inte med ord förklara hur lycklig jag är över att ha fått se denna fantastiska stad! Nu ska jag krypa isäng, supertrött. Men imorgon lovar jag ett utförligt inlägg om resan, och kanske slinker med några bilder. Ni skulle bara veta vilken kändis-spotting jag varitr ute på... Under tiden slänger jag med en skön utsiktsbild från Empire State Building. Nu är det fritt fram att uttrycka sitt avund...
Puss och gonatt på er alla!
Jag lever!
Ska skriva av mig ordentligt sen, promise!
/N
Resfeber
/N
Drömkåken
Jag överdiver inte om jag säger att jag pluggar i princip 12 timmar i sträck. Mitt arbetslag kom hit 9.30 imorse och när de gick igen runt 16 så har jag suttit och skrivit på min hemtenta, och det gjorde jag till kl 21 och Drömkåken började på 4an. T säger att han har sett mig plugga mer de senaste 2 dagarna än vad han såg mig göra hela förra terminen. Inte för att det är helt sant, men när jag känner hur slut och utpumpad jag är i huvudet ligger hans ord kanske inte alltför långt ifrån sanningen. Grupparbetet som ska utmynna i en gruppredovisning på tisdag hann vi halvvägs klart med, resten får tjejerna knåpa ihop när jag är borta. Vi ska ses på måndag kväll och gå igenom redoviningen. Jag lär ju inte alls vara trött. Däremot så är jag i princip klar med min hemtenta, så de två dagar jag har nästa vecka innan den ska vara inne, behöver bara användas till finsliperi. Känns underbart skönt att kunna åka iväg utan skolångest!
Bara två dagar kvar nu, har fortfarande inte fattat det. Imorgon ska jag fixa det sista innan resan. För övrigt så verkar det som att pencillinet gör susen, igår kunde jag sova utan en droppe hostmedicin, och jag känner mig klarare och piggare! Äntligen!
/N
Allt & ingenting
Det är så vackert ute att det nästan gör ont i kroppen. Jag skulle gärna skicka en bild men med tanke på att det inte är en sucks chans att den faktiskt skulle publiceras så är det ingen idé. Idag har jag börjat plugga. Det går sådär. Jag sitter vid matsalsbordet i vardagsrummet med en dator med 6 olika worddokument uppe och minst lika många böcker uppslagna bredvid mig. Och ute glimmar snön så ljust vackert och små små flingor seglar ner mot marken. Och jag vill vara överallt förutom där jag är, inne och pluggar.
Jag tror jag mår bättre, lite åtminstone. Från och till i alla fall. Morgnarna är ju alltid värst med både snuva och halsont. Men hoppet lever än. Tillbaka till studierna.
/N
Grrr!
Jag är fortfarande sjuk. Mår kass. Men i fredags var jag på Cityakuten och fick pencillin och hostmedicin utskrivet. Nu måste jag bara bli frisk, är ju löjligt att jag gått in på min 3:e förkylningsvecka. Vi åkte ut till mamma i fredags kväll och åt middag och sov över där. Egentligen skulle jag hälsat på Ylva & Loppan, men det känns som att min dunderbasilusk inte är det bästa för en 5-månaders bebis, så jag fick ta förståndet i örat och stanna hemma. Så vi blev kvar hos mamma tills idag. Kom hem alldeles nu. Har varit skönt att bara sitta framför brasan och gå runt i tjocka sockor och bli ompysslad i nästan två dagar. Vi är förvisso hemma nu, men bara för en mellanlandning. T hade lovat sina föräldrar att åka ut dit, och jag följer med på ett villkor; att jag får sitta och läsa i bilen hela vägen ut. Med tanke på att ett tyst sällskap är bättre än inget sällskap alls accepterades min läsning. Har ju ganska mycket att göra innan flygresan på torsdag.... Hoppas ni överlever denna hemska kyla....
/N
