-Mitt rosa liv som lärarstudent-

Känner mig inte så bloggig idag. Grubblar lite för mycket för mitt eget bästa just nu tror jag. Kan passa på att klaga lite på dagens föresläsning. Intressant i nästan 2 timmar. Sista timmen avvek den från ämnet och började handla om föreläsarens egen forskning men som inte hade något alls att göra med oss. Så jag och Hanna utförde för första gången en dödssynd i föreläsningssammanhang. Vi gick mitt under pågående föreläsning. Jag blev bara frustrerad över att sitta av min tid på sånt som jag inte kände rörde  mitt lärande och skämdes, då flera andra redan lämnat salen. Så för att undvika ytterligare pinsamheter och sitta kvar när så många andra går, och för att spara min värdefulla tid, så valde jag också att gå. Har aldrig gjort det förut, men någon gång måste ju vara den första.

Nu ska jag läsa klart sista kapitlet i första boken jag läst från pärm till pärm denna kurs, och sen skriva om mitt fall utifrån en teori eller perspektiv jag läst om i boken. Ikväll är det Desperate. Jag längtar redan.

/N

Jag älskar mitt plugg, det gör jag verkligen. Dessvärre så hör det inte till ovanligheten att jag blir besviken, besviken på att jag inte får den strukturerade utbildningen jag varje dag betalar för att få. Kursen jag läser nu är superintressant, och med litteraturen, föreläsningarna och diskussionsseminarier, skulle jag kunna få ut mycket kunskap som jag har använding av i framtiden. Dessvärre så är det inte alltid dessa tre betingelser samspelar så mycket som de borde.

Hur mycket man väljer att läsa, om du väljer att djupläsa eller enbart skumläsa, det är helt individuellt. För din egen skull kanske det inte spelar särskilt stor roll om du inte tar utbildningen på största möjliga allvar, men för studiegruppens skull kanske det är bra att läsa det som krävs för att göra, om så ett inte fulländat arbete, så åtminstone ett hyfsat arbete. Föreläsningarna, ja,dem får du ut av det du själv väljer att få ut av dem. Jag kan välja att lyssna halvmycket, sova, anteckna flitigt och till och med ha läst mycket litteratur innan, så att min förförståelse ligger på bästa tänkbara nivå för att kunna tillägna mig så mycket kunskap denna föreläsare kan ge. Seminarierna då? Ja, där är vi elever helt utelämnade till seminarieledaren och hur denna väljer att lägga upp undervisningen. Kanske att läraren tar upp det mesta av taltiden, att vi ska lyssna och följa med i beskrivningar och resonemang, elle så ligger ansvaret på grupp eller individ, att diskutera och analysera texter eller föreläsning. Kunskap kan du få i båda dessa situationer. Men förutsättningen för detta är att seminarieledaren har en strukturerad undervisning och ett välformulerat mål med dessa få seminarieträffar.

Där har min seminarieledare  totalt faljerat. Det känns hemsk att döma någon efter två gånger, men det är min tid det handlar om, och den är oerhörd värdefull för mig i min utbildning! Det finns ingen struktur, läraren vet knappt vad dagens sem. ska handla om och frågar oss om hur vi vill ha det, utan att bestämma eller spika något. Läraren öser alternativ till hur vi vill lägga upp tiden, men tycks inte ta till sig förslagen eller missuppfattar de alldeles. Från att ha gått från en seminarieledare med motsatta egenskaper känns detta som en uppförsbacke. Jag ser ingen röd tråd, ingen riktlinje i det jag ska lära mig och med vilka medel läraren ska hjälpa mig att sortera ut och bearbeta denna kunskap.

Jag är helt enkelt ensam med kunskapen jag ska ta till mig. Jag är glad att jag har en bra grupp där vi leder och stöttar varandra. Där ingen drar ett tyngre lass än vad någon annan gör. NU ska jag bita tag i läsningen!

/N

Ibland händer det saker som man inte förväntar sig. Osäkerheten har redan hunnit ätit upp en inifrån och framtiden känns som ett nattsvart labyrint där vilka monster som helst kan krypa fram ur skuggorna för att sluka en i en enda tugga. Men så vips, klarnar dimman och allt blir solklart, du är plötsligt den som gick ut levande ur dödskampen. Så kände jag idag.

Dagen började halvdant. På grund av migrän gick vi från fyra gruppmedlemmar till tre. Redovisningsplaneringen tvingades planeras om hastigt och lustigt och ingen av oss landade alls i det nya sammanhang vi hamnat i. Fem grupper skulle redovisa idag. I stora drag; av dessa fen grupper så var vi två som någolunda uppfattat uppgiften korrekt. Läraren var relativt kritisk mot de grupper som inte gjort vad han förväntat sig. Vi däremot fick nästan någon form av beröm. Trots att vi var en man kort. Och trots att två av bilderna bytt plats vilket gjorde att reovisningen blev aningens förvirrad. Vi överlevde. Och vi överlevde med bravur.

Innan vi lämnade skolan lämnade jag även min examinationsuppgift. Så nu är den inne! Det känns skönt, men superläskigt! Jag hoppas hoppas hoppas att jag får ett E, vilket i det nya betygssystemet är precis godkänt. F är underkänt, och med Fx får du godkänt som du gör vissa kompletteringar. Håll tummarna för mig nu!

Nu ska jag kolla på film. Skön eftermiddag.

/N