My story.
Det första jag såg när jag som vanligt gick in på min tex-tv för en snabb nyhetsuppdatering var följande: Ungas självmordsförsök blir allt fler. Det skär rakt igenom märg och ben när jag ser detta. På två sekunder är jag tillbaka till april för snart 10 år sedan. Shit, det har gått 10 år nu. Och ännu lever jag, och jag mår bra. Enligt text-tv- texten är det bland kvinnor i åldersgruppen mellan 15-24 som ökningen av självmordsförsök skett. Men även de faktiska självmorden har ökat. År 2006 tog 8,4 kvinnor per 100 000 i samma åldersgrupp livet av sig. Den högsta siffran sen år 1979. Snittet på de unga människor som varje år tar sitt iv är 70 st. 70! Det är 70 FÖR MÅNGA! Det vanligaste tillvägagångssättet är förgiftningar, främst med läkemedel. Precis som för mig. För några år sedan, när jag gick gymnasiet skrev jag mitt specialarbete on självmord. När jag läser igenom det idag blir jag förundrad, rörd och förundrad. Förstår inte hur jag som 20-åring kunde se så klart, hur jag kunde skriva så insiktsfullt och engagerande. Jag fick mvg i betyg. Om jag var stolt! Inte bara sa min handledare att det var ett välförtjänt betyg, han sa även att jag skulle använda mig av det- sprida min kunskap och erfarenhet vidare. Än har jag inte gjort det, men en vacker dag ska jag göra det. En vacker dag ska jag med röd penna och gå igenom och formulera om mycket i texten. Men inte innehållet- innehållet är perfekt. Det är min egen berättelse. Vänta bara.
Kommentarer
Trackback
