Två dagar senare.

För två dagar sedan blev jag 26 år. När jag kommit hem från en underbar födelsedagsmiddag började jag plita på det inlägg som skulle bli nr 82 i raden.  Detta tyckte jag passade så fantastiskt bra, eftersom detta är året jag är född. 82 alltså. Men det blev aldrig färdigskrivet ,då msnande med Karin tog över, vilket gjorde att jag helt och hållet glömde bort vad jag höll på att skriva. Sånt händer.

Jag hade en underbar födelsedag. Tommie uppvaktade mig halv 8 på morgonen med 26 stycken röda rosor, kaffe och nygräddade våfflor. Och många fina paket. Det roliga var att han hade fått mig att tro att han minsann inte haft tid, pengar eller möjlighet att ge mig ett traditionsenligt uppvaknande på min födelsedag. I min familj har vi alltid varit noga med firande. Man ska väckas tidig morgon med sång, tårta, choklad/kaffe och paket. Men nu när jag sedan länge bor utan min familj måste man inse att saker förändras. Med en viss sorg i mitt hjärta hade jag istället handlat lite god frukost till oss och fixat en film jag tänkte njuta av under förmiddagen på min födelsedag. Så döm av min förvåning när jag vaknar av prasslande och skramlande inifrån köket. Genast var jag 10 år igen och låg med spänning och väntade och väntade. Och väntade... Två gånger hann jag somna in innan min älskade pojkvän kom in med kaffet och de fina våfflorna. Till och med ett våffeljärn hade han skaffat! På min födelsedag, den 25 mars är det både Marie Bebådelsedag och Våffeldagen. Men eftersom jag på min födelsedag alltid själv fått bestämma mat, så har jag ju aldrig valt våfflor, eftersom min favoritmat är helt andra saker. Så därför var det ett härligt avbrott när det gäller födelsedagsmat, att äta våfflor till frukost!

På kvällen var sedan mamma, mormor (som fyller 26/3), mammas sambo och hans föräldrar och Tommie och jag då såklart, och åt på San Marco i Häggvik. När mamma bodde där var den stamkrogen, alltid toppengod mat och bra service. Nu hade de bytt ägare så personal och bitar av menyn var utbytt. Maten höll fortfarande samma kvalitet men portionerna hade förminskats något i volym. Gör egentligen ingenting, det enda var att man slapp gå hem illamående av mättnad. Det enda som saknades var min älskade lillebror. Nu är det bara en månad kvar tills han är hemma. Känns så konstigt att tiden ändå gått så pass fort. Men vad jag saknar honom!!!

Dagen innan min födelsedag åkte mamma, mormor och jag ut till farmor. Pappa och min lillasyster var där också. Vi åt påskmat och hade det underbart. Min 7-åriga syster måste vara den underbaraste ungen i hela världen. Är synd att jag inte träffar henne så mycket eftersom hon bara bor hos pappa varannan helg, resten av tiden bor hon med sin mamma i stan. Men så fort hon blir äldre hoppas jag att vi kommer att kunna ses mer. Och min älskade farmor håller sig på benen fortfarande. Men oj vad hon börjar bli gammal. För bara några år sedan var hon pigg och uppe och sprang och fixade med allt. Nu orkar hon nästan bara sitta ner, hör illa och ser ännu sämre. 96 år blir hon iår. Det bara måste bli många många år till. Det bara måste.

Ikväll ska jag träffa Ylva igen, och Lollo. Blir lite middag och bowling, ut till Enskede ska jag tydligen. Blir en spännande utflykt! Ylvas mage är stor nu, 5 månader har det gått. Kan fortfarande inte förstå. Såg lite bilder för några dagar sedan på oss, när vi var runt 2-3 år. Svårt att fatta att du själv kommer ha en sån där snart. En liten tjej. Shit vad jag längtar!!!

Kameran som jag fick av mamma och hennes sambo följer med ikväll. En rosa sony med touchscreen. Så söt är den! Av Tommie fick jag ett kastrull och stekpanneset, nu kan vi äntligen slänga ut våra gamla härken! Och av Tommie och hans familj fick jag en dammsugare, en utan sladd som egentligen bara är som ett skaft. Eftersom den är snygg och inte tar plats kan den alltid stå framme. Nu ska det alltid vara rent här hemma!

Nu väntar studierna....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0